Nollsuicid

Jag haft mailkontakt med en annan efterlevande som förlorade sin Mamma nyligen. Hon frågade mig om jag blev rädd för att någon annan i min omgivning skulle dö efter att Pappa dog. Jag fick tänka tillbaka.

Ja det var jag. Jag var livrädd att Mamma skulle dö med. Jag ville inte till en början gå hem från Mamma till mig själv på kvällen. Jag var rädd att det skulle vara sista gången jag såg henne. Jag kände en panik över att hon med skulle dö. Kunde Pappa dö så kunde ju vem som helst det. Det skrämde mig.

Jag blev även rädd för att dö själv. Jag förstod hur skört livet är. Jag blev rädd för att sätta mig i bilen. Jag vågade inte ha med andra i bilen då jag väl körde för jag oroade mig för att vara med om en olycka och att passagerarna skulle omkomma.

Väldigt mycket kretsade kring döden den första tiden. Nu har rädslan kring döden lämnat mig. Även den överdrivna oron för att andra skall dö.

Har/hade ni liknande känslor när er älskade dog?