Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

En annan sorg

Kategori: Hopp

Hej alla fina som fortfarande följer bloggen. 💗
Ni undrar säkert vart jag tagit vägen. Jag ville bara förklara mig. Jag brinner fortfarande för suicidprevention men livet har kommit emellan. 

För drygt ett år sedan förlorade vi vår dotter. Jag finner inte ord att beskriva sorgen. Jag har haft fullt upp att överleva själv och inte varit i stånd att bära någon annan. 

Detta bli ett kort inlägg men jag vill ge er dessa ord: Har jag överlevt detta året så kan du ta dig igenom det du kämpar med nu. Det vänder även om det är OMÖJLIGT att se. Kämpa, en minut i sänder. Sök vård, våga säga "jag klarar inte detta själv" och våga ta emot hjälp. 

All kärlek! ❤️


I mina drömmar

Kategori: Allmänt

Vaknade i morse av att jag andades häftigt, nästan skakade. Jag hade en dröm, jag drömde om pappa. Vi hade ett långt samtal. Vi talade om att han skulle sälja huset, mitt barndomshem. Under vårt samtal kastade jag mig i hans famn. Jag kramade honom, länge och hårt, tittade på honom och sa " Jag är så glad att jag fick behålla dig". I samma stund vaknade jag. I drömmen hade han överlevt. Jag hade kvar min far. I några millisekunder trodde jag att det var sant, att min pappa levde. Tänk på det, du som funderar på att ta ditt liv. 7 år senare finns det fortfarande en liten flicka inom mig som gråter efter sin pappa. Jag lever med en ständig saknad, även om jag tagit mig igenom sorgen. Jag vet han hade kunnat ha ett lyckligt liv, på andra sidan om depressionen. På samma sätt kommer du att få det - så lämna inte någon du älskar... Du flyttar bara smärtan vidare på någon annan.

Du klara mer än vad du tror

Kategori: Allmänt

Sanna ord. När det känns som svårast, när det känns som det inte längre går, så har man alltid lite kvar att ge. Det är det där sista, som man inte tror man har inom sig, som gör skillnad. Att ta en minut i sänder när en timme känns övermäktig. Jag är övertygad om att vi undervärderar vår egen styrka.

Kommer man vidare från känslan att man inte förstår?

Kategori: Efterlevande

Som jag tidigare nämnt svarar jag på de mail jag får.  Oftas är det frågor om sorgen och hur man överlever som efterlevande. Jag har ingen utbildning i ämnet utan det jag vet har jag läst mig till och jag skriver mycket utifrån erfarenhet. Jag är således en lekman. Jag publicerar inte mailadresser som jag får i mina kommentarer så ni kan vara anonyma.
***
Det senaste mailet jag fick var från en tjej som förlorat sin Far. Hon ställde en fråga som jag själv ställde mig och jag tänkte dela med mig av delar av mitt svar. De delar som rör min egna berättelse.
Frågan var: Kommer man vidare från känslan att man inte förstår?
***
"...Förstår precis det du skriver. Det är känslomässigt kaos, overklighetskänslan är total. Jag var både förkrossad och oförstående. Vems liv hade jag hamnat i? Det var ju inte mitt iaf. Förvirring! Hur förstår man det som är omöjligt att förstå? Jag började läsa otroligt mycket om suicid för att förstå. Jag gick till en psykolog för att förstå. Jag ringde till Spes för att förstå. Jag gick till Spes möten för att förstå. Det sista gav inte MIG mycket. Men läsningen, att tala med någon sakkunnig och att tala med kvinnan som svarade den där kvällen då jag ringde till Spes hjälpte mig att förstå. Att prata, prata och prata. Att prata med andra som varit med om liknande situationer hjälpte.

När jag förstod att pappa inte valt att ta sitt liv utan att han dött i suicid, dött av en sjukdom som heter depression (precis som när någon dör i cancer) började jag förstå. Och ju mer tiden gick och ju mer jag läste om självmord/suicid desto mer förstod jag. Så svaret på din fråga är ja, det går att förstå. Det går inte att förstå hur ens friska pappa kan ta sitt liv, men det går att förstå att en sjukdom kan ta hans liv.

Tiden....denna eviga klyscha....hjälper, både mot smärtan, sorgen, saknaden och förvirringen. En dag i sänder är det enda jag kan säga. Jag trodde aldrig den otroliga smärtan skulle gå över, aldrig att det skulle bli bättre, aldrig att jag skulle känna mig glad igen men det blir bättre. Sakta, sakta.

Jag kan fortfarande bli ledsen, känna en otrolig saknad, få känslor om orättvisa och önska att han fick vara vid min sida idag men i det stora hela mår jag väldigt bra idag. Att livet skulle kunna ordna upp sig efter det ofattbara trodde jag aldrig....men på något konstigt sätt så gör det det.

Skriv gärna tillbaka. Fråga gärna mer eller om du bara vill sätt ord på dina känslor. Jag svarar dig mer än gärna. Jag mailade själv med en tjej som förlorat sin syster precis när Pappa dog. Hon hade förlorat sin syster knappt 2 år tidigare och hon var ett oerhört stöd för mig. Ett större stöd än vad hon kan ana."

Denna okunskap

Kategori: Allmänt

Blir väldigt bekymrad när jag läser de oerhört tragiska "nyheten" på Aftonbladets hemsida om den unga flicka som hittats död. Polisen misstänker brott och tror inte som tidigare att det rör sig om ett självmord. Vad som är gör mig upprörd är pappans förklaring om varför det flickan inte kan ha dött i suicid - "hon var en så stark tjej". Som så många tror han felaktigt att depression/suicid är det tecken på svaghet. Hur kan detta vara den allmänna uppfattningen i Sverige 2012? Varför har vi inte kommit längre?

Suicid är INTE ett tecken på svaghet! Det är ett tecken på att man tvingats vara stark för länge. En konsekvens av vårdens misslyckande, en följd av att vi lever i ett samhälle där man inte skall tala om att man mår dålig utan "hålla skenet uppe". Och uttalanden som detta visar på hur stor okunskapen fortfarande är och hur mycket det finns kvar att göra.

Sagt det förr, säger det igen - man tar inte sitt liv - man dör i suicid. Det har inget att göra med hur stark man är eller tidigare har varit - suicid är en sjukdom och utan rätt behandling så kan man dö, precis som man kan dö av andra dödliga sjukdomar.

Bedrövlig sjukvård

Kategori: Allmänt

Jag vet inte hur många kommentarer jag fått sedan jag startade denna blogg för snart tre år sedan om hur urusel den svenska sjukvården är. Långa väntetider (när tid är det sista man har när någon mår riktigt dåligt), okunnig personal och dålig uppföljning

Har en i min närhet som är djupt deprimerad. Hen sökte akut hjälp i december och förklarade att hen hade svåra självmordstankar och planerat att ta sitt liv företalet gånger. Nu är det mars och personen har fortfarande inte fått någon hjälp utan blev ordinerad promenader - PROMENADER?! Det finns inte en läkare i detta landet som skulle ordinera en cancersjuk som riskerar att gå bort att promenera. Nej! Hade det varit cancer hade de satt igång en omedelbar utredning och flertalet behandlingsformer, gjort efterkontroller och säkerställt att cancern besegrades. När skall sucidnära personer få samma bemötande och vård?

Jag är sällan upprörd, det krävs mycket för att komma under skinnet på mig - men detta gör mig riktigt förbannad! Det krävs att man är frisk för att man ska orka strida för att få den behandling man behöver - Orimligt och oacceptabelt!

Det är just därför anhöriga till sucidnära personer måste finnas, stötta och strida för att sin älskade skall få rätt och omedelbar vård.

Den omnämnda personens läkare har fått ett samtal och fått förklarat för sig att detta är under all kritik.

Läste mina egna ord

Kategori: Hopp

I det senast inlägget här på bloggen skrev jag om Emma Igelström som medverkade i tv3:s serie Det blir bättre. Jag var inne på hennes blogg och läste idag och hon skrev några rader som jag bara måste dela med er.

"Alla ni som skriver och berättar hur mycket ni känner igen er själva i min historia men ännu inte vågat be om hjälp, GÖR DET! Det är inte farligt. Tvärtom. Det är skönt när någon tar handen och hjälper en in på rätt väg. Det är inget misslyckande, det krävs mod att våga lämna över. Hur mycket jag än skulle vilja hjälpa var och en av er är jag oförmögen. Jag är ingen läkare, ingen terapeut. Det enda jag kan göra för att hjälpa är att berätta min historia. Genom den hoppas jag att fler vågar välja livet!"

Att må dåligt är inget tecken på svaghet - det är ett tecken på att du tvingats vara för stark FÖR länge. Det finns fler människor än du tror runt omkring dig som älskar just dig och vill finnas för dig. Men för att de skall kunna det krävs det att du talar om hur det faktiskt är.

Ett bevis på att det går

Kategori: Hopp

I den mörkaste av stunder känns det som om att det aldrig kommer att gå,
som att det aldrig kommer att vända och bli bättre.
Jag vet att detta inte är sanningen - hur sant det än känns just nu.
Det går, det kommer att gå. Jag lovar dig!
Om ni klickar på länken nedan får ni se berättelsen om en kvinna som lyckats med allt, nått alla sina mål och lite därtill; men som ändå inte trodde att livet kunde blir bra.
Men hon blev motbevisad.
Bild från Emmas blogg.
Det glädjer mig att hon gjorde detta, att hon vågar bryta tystnaden kring depression och suicid.
Hon räddades på grund av att människor i hennes omgiving var uppmärksamma, reagerad och vågade ställa de obekväma frågorna.
Hon säger själv i avsnittet att den värsta känslan när man mår dåligt är känslan av att man är ensam om att må dåligt. Hennes budskap är att det går att gå från den mörkast botten till ett lyckligt liv - samma budskap som jag vill förmedla med hjälp av denna blogg.
Är väldigt tacksam för att hon delade med sig av sin historia.

Förändrat beteende - risk för självmord?

Kategori: Att hjälpa en medmänniska


***

"Var alltid uppmärksam på om någon inte längre är

sig lik eller får dig att  känna dig orolig. Om personen

är lynnig, ledsen och tilllbakadragen, talar om hopp-

löshetskänslor, känner sig hjälplös och värdelös, inte

längre bryr sig lika mycket om sitt utseende, uttrycker

tankar om döden genom teckningar, berättelser,

sånger och tar avsked av folk i sin omgivning och/

eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt

och självdestrutivt beteende.

Ibland kan en självmordsnära person upplevas som

ovanligt lugn av sin omgivning. Var uppmärksam på

detta då det kan tyda på ett  tyst beslut att  fullfölja sin

självmordsplan."

***

Dagen då jag fick reda på att min Pappa var självmordsbenägen var dagen då han delade ut pengar till mig och mina syskon. Jag förstod att något inte stod rätt till. Jag frågade min mamma och hon förklarade för mig att Pappa var självmordsbenägen. "Självmordsbenägen" jag smakade på ordet. Min far? Framgångsrik, villaägare, familjefar, social, sportig, omtyckt, hjälpsam, enveten, målmedveten, skämtsam, viljestark, obotlig optimist OCH självmordsbenägen?! Jag fick inte ihop det. Av alla tänkbara människor så var han den sista. Mannen som alltid sa att det inte finns problem utan bara lösningar. Mannen som alltid såg möjligheter och inte hinder. Mannen som alltid fick alla att skratta ville ta sitt liv. Men om jag idag tänker på hans beteende den sista tiden så var det så uppenbart att det inte stod rätt till.


Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag föstått hur långt han kommit i sin process när han stoppade tusenlapparna i min hand. Detta var ett tydligt tecken på att han inte hade planer på att vara kvar på denna jord särskilt länge till. Men jag förstod ingenting.


Var uppmärksam på förändringar i beteendet hos den du misstänker vara suicidnära. Fråga! Fråga rakt ut. Det är svårt och obekvämt men LIVSNÖDVÄNDIGT! Detta är det enda sättet att få den suicidnära att sätta ord på vad han/hon känner och söka den hjälp som han/hon faktiskt behöver.


Detta gjorde jag. Jag frågade. Inte där och då. Men en solig dag när vi satt i trädgården och drack kaffe. Han sa då att han velat ta sitt liv den där dagen. Att han varit nere vid rälsen, väntat på X2000, tittat på tidtabellen, suttit med pengarna på fickan, skrivit ett brev att de var till tågföraren....men åkt därifrån. Dessa pengar gav han till sina barn istället, samma kväll, och jag förstod inte hur allvarligt det var.


Där och då, i trädgården 2 månader efter pengakvällen, gjorde jag mitt andra oventande misstag. När jag satt där med min far och han berättade för mig att hans avsikt varit att möta tåget med sin kropp, stående på rälsen, den där kvällen i februari, fick han mig att lova att jag inte skulle berätta det han sagt för någon. Jag skull bära denna hemlighet. Han fick mig att lova honom detta. Jag trodde det var viktigt att jag var lojal. Jag visste inte hur fel jag hade....


Gör inte en överenskommelse med den självmordsbenägne om att dennes självmordstankar skall vara hemliga. Du kommer att behöva hjälp av andra för att uppmuntra och hjälpa personen och inte minst behöver personen få profissionell hjälp. Be personen berätta. Lyssna, utan att vara dömande. Problem känns mer hanterbara när man satt ord på dem.


Hade jag kunnat göra om det idag hade jag sagt allt, precis som det var, den där kvällen jag ringde till hans syster. Jag ringde henne för att jag förstod att Pappa behövde hjälp men att min hjälp inte skulle vara tillräcklig. Jag sa inte vad han sagt till mig, att han velat ta sitt liv. Pappa fick mig att lova att jag inte skulle säga något till någon. Jag fick inte. Jag lovade. Så till hans syster sa jag att jag trodde Pappa hade det tufft och att han behövde hennes stöd. Hade jag fått göra om det idag hade jag aldrig lovat Pappa att hålla det hemligt. Jag hade sagt att det han upplever inte var något att skämmas för, att vi behöver prata om det med dem som älskar honom så att vi skall kunna hjälpa honom ur det. Till hans syster hade jag istället sagt: "Jag tror att pappa funderar på att ta sitt liv. Alla vi som älskar honom måste samordna oss för att hjälpa honom. Vi måste finnas för honom, stötta, hjälpa och få honom att söka profissionell hjälp".


Så här i efterhand förstår jag att jag gjorde det mesta fel. Idag, med den kunskap jag har, hade jag gjort helt annorlunda. Kanske hade det räddat hans liv om jag läst en blogg som denna. Om jag hade vetat något om suicid, hade haft en aning om vart jag skull ha vänt mig eller vad jag borde ha gjort så hade Pappa kanske levt idag. Kanske, kanske inte. Jag kan aldrig göra något annorlunda men jag hoppas att någon av alla de som hittar hit varje dag kan hitta just den informationen jag saknade.


När ni läst detta kanske ni tror att jag känner skuld. Det gör jag inte. Jag engagerade var enda fiber i min kropp för att rädda min far. Allt jag gjorde gjorde jag av kärlek, med förhoppningen om att jag skulle få honom att vilja leva. Varje telefonsamtal, varje spontanbesök, varje lösningsförslag, varje kram, varje tår jag torkade....allt gjorde jag av kärlek, utifrån den kunskap jag hade då...och viktigast av allt...jag gjorde det för att jag ville att han skulle LEVA. Så nej jag känner ingen skuld. Men jag vill dela med mig av min historia med förhoppningen om att någon som befinner sig i samma situation just nu, agerar annorlunda och kanske kan få behålla sin älskade.


Kärlek till er!




Toner som tröstar

Kategori: Efterlevande

Alltid när jag tänker på min Pappa försöker jag tänka på dessa rader.
"Du är i armarna av en ängel, och du har funnit frid där".
Älskar denna låten.
Han har det bra där han är.
Jag klarar mig bra här och jag har märkt att man behöver inte lämna denna jorden för att vara nära änglar.
Alla de som för snart 6 år sedan höll min hand, torkade mina tårar, lyssnade, stöttad, hjälpte och gjorde allt de kunde för att bevisa för mig att jag inte behövde gå igenom sorgen själv är min änglar, då och nu.
Har ni någon speciell låt som tröstar er?
Tipsa gärna!

Ny lag: ”Hets till självmord”

Kategori: Vad är på gång?

 

Nu vill föreningen Psykisk hälsa att regeringen utreder om det kan bli olagligt att uppmana till självmord. Föreningen föreslår de nya lagarna ”hets till självmord” och ”vållande till självmord”. Rapporten ska vi lämna till socialminister Göran Hägglund som själv är tveksam till en lag, inte minst på grund av yttrandefriheten. Han menar vidare att det troligtvis en svår väg att gå och att det gäller att inte ha någon övertro på lagstiftning.

 

****

Förslaget på en lagstiftning i frågan skapar en välbehövlig debatt.

Personligen tycker jag att det är dax att politikerna "makes a statement".

Jag kan inte förstå hur det kan vara olagligt för en person att uppvigla en person att döda en annan men att det kan vara ok att uppmuntra en person att ta sitt eget liv.

****

Vad tycker ni?

Idag är ingen vanlig dag

Kategori: Efterlevande

..för det är Pappas födelsedag
Det känns lite tungt idag. Jag kan inte sätta ord på känslan riktigt. Saknad, sorg över det som hänt och en saknad över att inte ha en frisk Pappa att fira idag. Väldigt virriga känslor och det känns mer som en olustkänsla. Länge sedan jag kände så. Känslan av att det inte hade behövt vara såhär kryper på. Att det skulle kunna varit annorlunda. Att han skulle kunna blivit frisk. Konstiga känslor då jag för längesedan accepterat att det som hänt har hänt. Men samtidigt tänker jag - kan man någonsin acceptera en död som kunnat undvikas? Jag vet inte. Jag tror inte det finns något svar på den frågan. En död i suicid är inte som någon annan död och ingen annan än den som förlorat någon nära i suicid kan förstå vad det innebär.
****
Överlag mår jag bra numera. Idag är bara en sådan dag när jag blir påmind och det gör ont i mitt hjärta. Min sambo frågade om vi inte skulle åka till graven eller hedra honom på något sätt. Men jag har sagt nej. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Kanske stöter jag det bara ifrån mig. Jag vet att jag lever på genom att lägga det som hänt åt sidan. Jag har bearbetat sorgen och känner mig klar med den. Men känslan av att det borde vara annorlunda är svårare att göra sig av med.
****
Idag var en sådan dag då jag kände för att skriva av mig.
Jag ser på statistiken att ni är inne ofta, trots att jag skriver så sällan.
Hur har ni det där ute?
Goa kramar till er!

Hej fina ni

Kategori: Allmänt

Hej alla underbara!
Jag har haft en paus i skrivandet.
Läser givetvis era kommentarer och svara på mail.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om längre.
Så fort jag har något att dela med er så tittar jag in.
Till er som mailat med mig har jag ny adress.
Så ni som behöver den nya adressen kommentera nedan så mailar jag er.
Ta hand om er fina ni!

Alvedon och självmord

Kategori: Allmänt

Det visar sig nu att självmordsförsök bland unga kvinnor ökat i och med att apotekets monopol upphört.
Ny artikelserie startas i Svenska Dagbladet med anledning av att många unga tjejer försöker ta sitt liv med receptfria preparat.
"...det (Monopolets upphörande) utsätter också unga kvinnor i självmordstankar för stora risker. En artikelserie i Svenska Dagbladet med start på måndagen kartlägger den nya självmordsdrogen - vanliga värktabletter med det aktiva ämnet paracetamol. Till exempel Alvedon."

Juletider

Kategori: Allmänt

Hej på er alla underbara läsare!
Ser att det är många som läser bloggen.
Jag tänker att det är många som googlar på självmord/suicid och hittar hit.
Min förhoppning är att de som läser finner den information och det stöd som just den personen söker.
Jag skriver inte ofta numera men får ofta kommentarer från folk som vill ha
mejlkontakt och jobbar suicidpreventivt på det sättet.
Jag vill önska er alla en fantastisk jul.
Mitt hjärta går ut till alla er som lider lite extra av er förlust på grund av att det är jul.
När man förlorat någon man älskar blir det extra påtagligt vid högtider då man samlas med sina älskade -
en person saknas ju!
All kärlek till er!