Om ljuspunkter & slit för anhöriga inom psykiatri

Anita Odell från Samverkan för Psykisk Hälsa berättar om er-

farenheter av anhörigskap och utvecklingsarbete för anhöriga.

Information om självhjälpsgrupper för närstående ges.

När: Ons 2 september 18.00

Plats: S:t Göranssalen, Arbetargatan

Entre: Gratis

Mer info: Karin Hägglund  070-289 90 27, [email protected]

Föreningen Balans Stockholm. 0762 12 50 59 och [email protected]

S:t Görans kyrka, Welanders väg 2

T-bana Fridhemsplan, Buss 1, 3, 4, 49, 62

www.svenskakyrkan.se/sanktgoran

S:t Görans kyrka, Welanders väg 2

T-bana Fridhemsplan, Buss 1, 3, 4, 49, 62

Hittade den här informationen på SPES hemsida och tyckte den var angelägen med hänsyn till mitt tidigare inlägg.

"Internetbehandling mot posttraumatisk stress

Personer som lider av posttraumatisk stress, som bland annat kan ge oro, ångest och mardrömmar, kan nu få prova på behandling via Internet. Det är i Linköping som man för första gången i Sverige ska göra ett försök med Internetbaserad behandling av posttraumatisk stress som till exempel kan uppstå efter en hemsk upplevelse, som att en anhörig har dött eller att man har drabbats av krig och våld.

De som lider av posttraumatisk stress kan uppleva att han/hon ständigt återupplever det inträffade och har svårt att frigöra sig från tankar kring det. Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi, är en av dem som arbetar med den nya behandlingsmetoden. 
– Ganska många i Sverige har inte en terapeut inom gångavstånd. Det är i någon annan stad eller så är det väldigt svårt att få tillgång till den här typen av behandling – kognitiv beteendeterapi, som det är frågan om, säger Gerhard Andersson.

I dag används nätbaserad behandling på vissa håll i vården som ett komplement till samtalsterapi. Och tidigare studier, från bland annat Linköping, har visat att behandling via Internet ofta är ett effektivt sätt att behandla flera typer av problem. 
– De gånger vi jämfört med en vanlig behandling, gruppbehandling, eller att träffa en individuell psykolog – de gånger vi har jämfört, då har det här fungerat lika bra, säger Gerhard Andersson.

Enligt Andersson har denna behandlingsmetod fungerat väldigt bra vid exempelvis social fobi och panikångest. 
– När det gäller panik, till exempel, har vi kanske 70-80 procent som i princip nästan blir av med sina svåraste problem."

 

Läs mer:   Psykiatri >>

Hela artikeln går att läsa här

1. Depression eller utmattning?

Bland de psykiska symptomen förekommer ofta brist på energi, initiativlöshet, irritabilitet, oro, emotionell labilitet och ibland även nedstämdhet och sänkt sexuell lust. Symptomen är relativt lätta att identifiera speciellt för läkare som är vana att arbeta med patienter med olika former av egentlig depression. Patienter kan lätt nå mycket höga värden i vanliga depressionsskalor t.ex. BDI. Det kan leda till att patienter får diagnosen depression och motsvarande behandling med antidepressiva medel.
Diagnosen "Utmattningsdepression" kan vara missvisande i många fall och ibland leda till val av ineffektiva behandlingsmetoder.

2. Bakgrundskillnader

Patienter med en typisk endogen depression klarar sig ofta med farmakabehandling och intensifierad uppföljning samt stöd när de hamnar i en djupare depressiv svacka.
I anamnesen har de ofta mindre allvarliga depressiva perioder eller svängningar i humöret. De har en cyklotym personlighet. Depressiva patienter brukar ha hereditet för affektiv störning eller andra psykiska problem.

Hos släktingar till patienter med kroniskt utmattningssyndrom brukar förekomma reumatiska besvär, immunstörningar, diabetes mellitus och liknade sjukdomar. Patienter har ofta personlighet präglad av höga prestationskrav, oförmåga att skydda sig mot överbelastning och perfektionistiska drag. I de flesta fall kan man identifiera en lång period (ofta 3-8 år) med överbelastning på jobbet och/eller i det privata livet samt mycket långsam gradvis utveckling av olika hälsoproblem.

3. Olikheter i den kliniska bilden

Även i det aktuella tillståndet förekommer tydliga skillnader. Deprimerade patienter vaknar tidigt och mår sämst på morgonen. Dominerande är meningslöshetskänsla, initiativlöshet och livsleda. Ibland har patienter svårt att förstå varför de mår så dåligt. Vid klinisk observation ser man sänkt psykomotorik och ansiktsmimik samt uttryck för apati.
Utmattade patienter upplever ofta större problem med insomning. De kan känna sig pigga tidigt på förmiddagen men de blir snabbt trötta och ineffektiva. De tycker om livet i sig och vill fungera som tidigare. Oförmåga att uppleva glädje är inte total. Dominerande är känsla av desperation, trötthet och otrygghetskänsla. Objektivt dominerar i den kliniska bilden olika uttryck för trötthet, emotionell labilitet, sensitivitet och kognitiv störning.

Differential diagnostik mellan depression och utmattningssyndrom

Vojtech Kovár, M.D.

2003-Juli-14

E-post: [email protected]
www.utmattning.resolve.at
www.exhausted.resolve.at

© Copyright 2003 by Vojtech Kovár, M.D.

Allt fler USA-soldater som återvänder hem från krigen i Irak och Afghanistan drabbas av posttraumatiska stressyndrom (*) och andra psykiska problem. Antalet självmord ökar kraftigt bland soldater tillbaka i USA.

Tidigare i sommar tvingades USA:s försvarsminister Robert Gates under en utfrågning i kongressen rapportera att självmorden bland hemvändande USA-soldater i år kommit i kapp antalet egna soldater som dödas i Irak och Afghani­stan..

Vanligtvis är självmordsfrekvensen bland USA-militären lägre än i samhället i stort. Men det stämmer inte längre. Nyligen redovisade New York Times att det under förra året begicks 192 självmord bland aktiva soldater och reservister. Det är dubbelt så många som 2003, då Irakkriget inleddes. Ökningen fortsätter. En bit in i juli var siffran för 2009 redan uppe i 129, fler än de USA-soldater som dog i strider i Irak och Afghanistan under samma period.

Självmordsstatistiken är till sin natur osäker och som regel i underkant. Alla självmord registreras inte. Orsakssammanhangen kan vara komplicerade. En del av de USA-soldater som begått självmord har tidigare mentala problem i bagaget. Men få ifrågasätter att posttraumatisk stress från krigen är en väsentlig del av förklaringen när trenden nu pekar uppåt.

De problem som nu kommer fram i ljuset leder lätt till paralleller till Vietnamkriget, hur återvändande soldater på 70-talet plågades av krigsminnen och hade svårt att klara en återanpassning i samhället. Det finns nu över 320.000 armésoldater som tjänstgjort mer än en period i Irak eller Afghanistan, och mer än en tredjedel som sökt vård hemma i USA har fått en diagnos som visar posttraumatisk stress eller andra psykiska problem.

*Posttraumatiskt stressyndrom är mentala problem som utlöses av förändringar i hjärnan efter påverkan från svåruthärdliga yttre händelser, som krig, terrorattacker, naturkatastrofer, sexuella övergrepp eller annat våld.

Några vanliga myter om självmord

Faran med myter och vanföreställningar är att de hindrar oss från att handla på rätt sätt. Kring självmord är myterna och vanföreställningarna dessutom många. Här är några exempel:

1. Självmord grundar sig ofta på rationella tankar om livets värde

De flesta självmordshandlingar sker under inflytande av psykiska störningar eller missbruk. Det visar majoriteten av de uppföljningar som sker efter självmord. Många självmordsförsök sker dessutom på impuls, innan den drabbade hunnit tänka igenom situationen.

2. Det går aldrig att hindra en person som har bestämt sig

Mellan 85 och 90 procent av dem som gjort allvarliga självmordsförsök avlider inte av självmord senare i livet. Även de mest allvarliga självmordstankar kommer och går. Många av dem som överlevt sitt självmordsförsök frågar sig efteråt: "Hur kunde jag tänka så?" Det är lätt att underskatta människors livsvilja. För även om det är lätt att ta livet av sig - rent tekniskt - så är det psykologiskt svårt.

3. De som talar om självmord gör det inte.

De flesta som begår självmord har tidigare pratat om det. Däremot är det inte alltid som omgivningen har fångat upp budskapet. De som antyder självmordsplaner tror nämligen ofta att de är tydligare än vad de är.

4. Självmord inträffar plötsligt utan förvarning

De flesta självmord har en lång förhistoria. Självmordsprocessen kan pågå i flera år och inleds med självmordstankar som blir allvarliga och leder till självmordsförsök. I vissa fall avslutas processen med ett fullbordat självmord. Den långdragna processen gör att det är möjligt att finna åtgärder för att bryta den.

5. Samtal om självmord kan "väcka den björn som sover"

Att tala om självmord innebär inte att man "sätter griller i huvudet" på människor. Däremot kan det få till följd att slumrande självmordstankar kommer upp till ytan, vilket är bra. När tankarna blir medvetna, blir vi nämligen också medvetna om att vi behöver söka hjälp.

6. Inte konstigt att självmorden ökar, så som samhället ser ut numera

Den största självmordsökningen i Sverige inträffade under 1700- och slutet av 1800-talet. Viss ökning uppmättes också under 1950- och 1960-talen, men sedan mitten av 1970-talet har siffrorna börjat sjunka.

Litteratur: Om livet känns hopplöst. Stöd till självmordsnära medmänniskor kan beställas av Folkhälsoinstitutet, tel 08-566 135 00

Info:www.ki.se

VIMILs 10 råd för anhöriga till sörjande

1. Respektera den sörjandes känslor precis så som de är.
2. Hör av dig, den sörjande orkar inte.
3. Håll tyst och lyssna, trösta med närvaro och inte i ord
4. Fysisk kontakt, krama om eller ge en klapp på axeln.
5. Se till att den sörjande äter och dricker.
6. Bryt inga löften - man är sviken redan
7. Erbjud dig att delta i aktivitet, typ promenad.
8. Tappa inte kontakten, när allt lugnat sig.
9. Uppmuntra att träffa andra i samma situation.
10. Håll ut, sorg tar tid.

SPES Västra krets Hösten -09

Vi träffas i gamla Prästgården, som ligger bakom Brämaregårdens kyrka, i korsningen Hallegatan/Brämaregatan på Hisingen i Göteborg.

Bor Du i sta’n kommer Du lättast dit med spårvagn linje 5, 6 eller 10, hållplats Vågmästareplatsen.

Kyrkan syns från spårvagnshållplatsen.

Kommer Du med bil från motorvägen eller Hisingsbron kör Du under spårvägen vid Vågmästareplatsen, mot Kvilletorget, ca 100 meter, så har Du kyrkan på höger hand.

Vid kyrkans kortsida, vid prästgården, finns ett antal park- eringsplatser för kyrkobesökare som vi får använda.

Vi serverar kaffe/thé, kaka eller smörgås till en kostnad av 25 kr/person. Ev överskott går till vår verksamhet.

GÖTEBORG,  en lördag i månaden, kl 13.00-15.00

adress som ovan

12 september

10 oktober

7 november

12 december

PS.

För dig som kommer första gången:

ring Ingvor Blom på tel 031-775 79 77 eller mobil 0703-52 72 77

DS.

Varmt välkomna!

Unga i sorg har på sin hemsida en lista där du som förlorat någon kan få stöd och hjälp

På deras hemsida hittar du kontaktinformation till vuxna som har anmält sitt intresse av att vara stödperson åt dig som är ung och har mist någon närstående i suicid. Att träffa en stödperson kan innebära allt ifrån att skriva e-post, att höras per telefon någon gång ibland, till att ta en fika eller umgås mera regelbundet om du har behov av det.

Listan är under uppdatering.

Om du vill ha kontakt med en vuxen redan nu skriv till någon i styrelsen.

Om du vill anmäla dig som stödperson skriv till ullakarin.nyberg(at)ungaisorg.se

Även om självmorden totalt sett minskat i Sverige gäller inte detta i samma utsträckning 

antalet självmordsförsök. I synnerhet inte bland unga kvinnor. Att det är färre som tar sitt liv 

kan delvis bero på att man inom vården blivit mer uppmärksam och bättre på att bedöma om 

en person befinner sig i riskzonen. Och att man i högre utsträckning än tidigare behandlar 

depressioner.

Bo Runeson, professor i psykiatri, har ägnat en stor del av sin forskning åt varför unga 

människor begår självmord. Upptakten var en studie, som omfattade alla självmord bland 

personer i åldrarna 15 byggde på inträngande intervjuer med närstående en kort tid efter självmordet, 

för övrigt den första studien med denna inriktning och metod gjord bland unga i Europa.  

- En nyhet var att så många av dessa unga varit deprimerade och hade gjort tidigare försök att 

ta sitt liv. Självmordet var alltså inte en följd av en akut uppkommen situation, vilket vi 

snarare hade förväntat oss. Personerna hade inte heller haft kontakt med sjukvården i samma 

utsträckning som något äldre patienter oftast har, berättar Bo Runeson.  

Intervjuerna gjordes med såväl anhöriga (föräldrar, syskon) som skolpersonal och 

arbetskamrater och ledde till nya frågeställningar. Hur bedömer man inom vården 

självmordsrisken? Här finns ju hela skalan från ett rop på hjälp fram till att man verkligen tar 

sitt liv.  

- Det krävs att man skapar en nära relation till patienten för att förstå bakgrunden till den 

uppkomna situationen och för att kunna uppskatta risken för att denne ska göra sig illa eller 

till och med försöka ta sitt liv. Det är många olika bakgrundsfaktorer som måste vägas in. 

Viktigt är också att ge patienten förhoppningar om att han eller hon kan få hjälp, säger Bo 

Runeson.  

Han uttrycker en skepsis mot att vid bedömningen alltför mycket luta sig mot särskilda 

skattningsskalor. Det finns en överdriven tro på att använda dessa skalor för att bedöma 

självmordsrisken. Viktigast är att genom personliga intervjuer skaffa sig kunskap om hur 

patienten ser på sin situation och framtid. Det skiljer sig starkt från patient till patient hur stor 

tyngd olika faktorer har, risken för självmord kan också skifta från dag till dag. Det gäller 

därför, säger Bo Runeson, att vara lyhörd.  

Källa: www.ki.se

Ett underskattat problem  

I vissa fall kan det vara omöjligt att fastställa om döden orsakats avsiktligt eller oavsiktligt. 

Exempel på detta är bilolyckor, drunkning och överdoser av narkotika. Ungdomars själv- 

mordsbeteende är antagligen underskattat då många dödsfall av ovanstående typ felaktigt och 

per automatik rapporteras och klassificeras som oavsiktliga eller som olyckor. 

Retrospektiva genomgångar av ungdomar som dött under våldsamma omständigheter tyder på 

att dessa unga människor inte utgör en homogen grupp. Det som möjligen gör dem lika är att 

de tenderar att agera självdestruktivt och ta stora risker. Vissa av dessa dödsfall kan vara 

oavsiktliga, medan andra är avsiktliga handlingar som har sin grund i den smärta ungdomarna 

upplever att livet åsamkar dem. 

Vidare skiljer sig ungdomars sätt att definiera självmordsförsök från psykiatrikers; de 

undersökningar där ungdomar själva fyller i uppgifter uppvisar ett nästan dubbelt så högt antal 

självmordsförsök jämfört med dem som utgår från intervjuer gjorda av psykiatriker. Den mest 

sannolika förklaringen till detta är att unga människor - när de får svara anonymt på 

frågeformulär - har en bredare definition på vad självmordsförsök innebär än vad psykiatriker 

har. I enkätundersökningar genomförda i Stockholm, Uppsala och Göteborg uppger 7-8 

procent av flickorna och 3-4 procent av pojkarna att de någon gång försökt ta sitt liv. 

Dessutom uppger bara hälften av de ungdomar som försökt ta livet av sig att de sökt 

professionell hjälp efter sitt självmordsförsök. Därför ger inte heller antalet ungdomar som 

vårdas på sjukhus efter självmordsförsök någon rättvis bild av problemet i stort. 

Generellt sett är det alltså fler pojkar än flickor som tar sina liv i ungdomsåren trots att det är 

betydligt fler flickor än pojkar som utför självmordsförsök. Flickor utvecklar även 

depressioner i större utsträckning än pojkar men har samtidigt lättare för att tala om sina 

problem och för att söka hjälp. Detta är antagligen en av anledningarna till det lägre antalet 

fullbordade självmord. Pojkar uppvisar oftare ett aggressivare och impulsivare beteende än 

flickor och agerar inte sällan under inflytande av alkohol och/eller andra droger. Detta bidrar 

antagligen till det högre antalet självmordshandlingar med dödlig utgång.  

Källa: "Att förebygga självmord och självmordsförsök hos skolelever" Världshälsoorganisationens stödmaterial för lärare och annan skolpersonal

Sorgen, av Jack Gladh

Hur kan vi hjälpa någon med ångest?

Hjälp den som har ångest snarast möjligt för undvikande av förväntningsångest. Förväntningsångest är ångest för ångesten. Ångesten är en mycket otäck upplevelse och Du får ångest för att känna den känslan igen.

Någon har sagt ”Du måste gå in i ångestens rum för att kunna tapetsera om”. Hur gör man det? Bli medveten om var i kroppen ångesten börjar och hur.

När den som lider av ångest stannar kvar i en känsla, vågar känna den fullt, händer det något med känslan. Den förändras på något sätt. Jämför när man känner en klump i halsen av tillbakahållen gråt och inte vill visa sin ledsenhet. Personens energi används till att stå emot, skärpa sig. Ledsenheten stannar kvar i kroppen. Uppmuntra personen att känna efter, släppa fram gråten och låta tårarna komma. Personen kommer inte att gråta ihållande hela dagen, det händer något med klumpen i halsen. Det känns något lättare och det finns då plats för andra känslor (en stund). Personen får lätta på trycket.

Vad kan Du som hjälper göra?

Personen bör snarast träffa någon för stöd och samtal. Ångest skall inte enbart dämpas med medicin. Kroppen reagerar med ångest, d v s signalerar, i samband med en yttre hotande livssituation. Det är inte onormalt. Signalen ska inte dämpas med medicin utan arbetas med. 

Hjälp personen att konkretisera sina rädslor, ej skjuta bort ångesten utan ”lägga den in i knät” och undersöka den. Varje konkret rädsla bör få komma till uttryck och bli tydlig, först då blir den lättare att hantera.

Fråga personen var i kroppen ångesten börjat, i magen, händerna, bröstet eller någon annanstans. Var mycket konkret. Be personen ringa dig när det allra första tecknet på en ångestattack kommer. Sitt ner nära personen. Be honom/henne ta ögonkontakt med Dig, ta personens hand om det är ok. Giv akt på personens andning. Håller personen andan eller är andningen kort och ytlig – tag kommandot och be patienten andas tillsammans med Dig. Andas in genom näsan långsamt, öppna munnen och andas ut all luft. Upprepa tills det lugnar ner sig. Påminn om ögonkontakten. Be den du hjälper beskriva vad som händer i kroppen. 

Personen kan efter hand uppleva att det går att kontrollera ångesten. Förväntningsångest kan därmed undvikas. En del personer kanske alltid får leva med sin ångest och kan lära sig kontrollera och tygla den.

Ovanstående kan vi alla bistå med om vi själva vill, vågar och ger tid. När Du känner Dig osäker och inte vet hur Du ska bemöta anhöriga med ångest kontakta kurator, som är van vid samtalsterapi och att möta personer med ångest. Finns ej kurator tillgänglig tala med annan vårdpersonal som Du tror kan hjälpa Dig. I vissa fall behöver personen kontakt med psykiatrin t ex då denne gått länge med ångest och utvecklat förväntningsångest. Det kan vara aktuellt med medicinering i kombination med samtal med kurator, psykoterapeut eller psykolog. 

Information från: Lisbeth Larsson, ssk Palliativa gruppen, Örebro kommun.

Först vill jag säga att ångest är en naturlig del av livet. En reaktion från kroppen. Ångesten kan dock kännas outhärdlig för många. Känner du att du inte klarar av att hantera dem skall du alltid ta kontakt med läkare, psykolog eller någon annan som kan hjälpa dig. Du är inte ensam i det du känner och upplever. Du kan bli fri från din ångest och du skall söka hjälp om plågas av ångest. 

En terapeut lär patienten att börja lyssna inåt och känna efter vad han känner och vill. Patienten blir mer och mer äkta och sann mot sig själv, men kan också bli mer besvärlig för omgivningen, eftersom han inte försöker vara tillags längre.

Genom att få kontakt med sina känslor kan man tillfälligt känna större ångest, men efteråt känner man istället större lugn.

 Du själv försöka identifiera dina känslor. Gör så här:

1. Passa på när du mår psykiskt dåligt.
2. Ligg ner i ett tyst rum och blunda.
3. Då kommer du antagligen att känna ett starkt obehag.
4. Detta obehag kan stegras till det outhärdliga, om du stannar kvar i känslan. Men koncentrera dig ändå på den obehagliga känslan. Då kommer du så småningom att bli mer och mer medveten om vad du verkligen känner.
5. Exempel på instängda känslor är oro, avsky, trötthet, stress, tristess, skam, vrede, rädsla och sorg.
6. Obehaget kan kännas farligt, men det är de instängda känslorna som kan vara farliga, inte de medvetna och upplevda.
7. Låt ångestkänslan breda ut sig och ha en intensiv kontakt med den.
8. Inom en kvart har antagligen den obehagliga känslan försvunnit, och du har blivit medveten om vad du behöver göra för att börja lösa dina problem.

Ångest och oro ökar risken för suicid vid senare tillfälle.

En systematisk översikt genomförd vid Statens folkhälsoinstitut visar att ångest och oro ökar risken för suicid, alternativt suicidförsök (ten Berg, 2007). Vid litteratursökningen påvisades fyra studier som uppfyllde i översikten angivna kriterier. Tre studier gällde risk för suicid och en gällde suicidförsök. I samtliga studier påvisades en riskökning. Sambandet var statiskt säkerställt i tre av de fyra studierna. Det finns således god säkerhet för påståendet om ett samband.

Den mest påtaliga riskökningen påvisades i en svensk studie (Ringbäck-Weitoft, 2005). Män som angav svåra besvär av oro, ängslan och ångest löpte under en följande femårsperiod en nio gånger högre risk för att begå självmordsförsök. För kvinnor med motsvarande besvär ökade risken för suicidförsök trefalt. 

Resultatet har konsekvenser för hur den ökade förekomsten av oro, ångest ska tolkas. Under de senaste 15 åren har förekomsten av dessa besvär ökat markant, särskilt bland unga. En tolkning är att människor idag är mer benägna att rapportera dessa typer av besvär men att de i övrigt inte har några långsiktiga konsekvenser. Denna samställning tyder dock på att trenden pekar på en ökad risk för allvariga problem i form av suicid/suicidförsök.

Av denna anledning är det viktigt att känna till vad ångest är och hur du hanterar om den kommer över dig. 

Jag länkade i ett tidigare inlägg till Ludmillas blogg/ångestskolan. 

Vad kan vara till stor hjälp är att tala med någon som vet vad ångest innebär och kan lugna dig då det känns som mest olidligt. Det är inte ett statiskt tillstånd utan en ångest attack går i de flesta fall över inom 20 minuter. 

Ett inlägg kommer inom kort om hur du konkret kan hantera ångesten när den kommer. 

Information från www.fhi.se

Läste GP nu på morgonen. Jag upptäckte en annons som gjorde mig väldigt glad.

Det var en annons om suicidprevention från WNS. Det är första gången jag stöter på en annons eller information kring suicidprevention utan att jag själv sökt upp den.

Det gav mig hopp. Det händer något. Vi går framåt.

Om WNS - Västsvenska Nätverket för Suicidprevention

Vid tidigt upptäckt och därför lättare depression kan det räcka med enbart samtalsbehandling, eventuellt i kombination med något sömnförbättrande läkemedel. Oftast behöver emellertid också den tidigt upptäckta eller lättare depressionen behandlas med medicinsk behandling för att inte den inte ska förvärras över tiden och för att undvika onödigt lidande för patienten.

Vid en medelsvår eller svår depression väljer läkaren ofta att kombinera samtalsterapi med en medicinsk behandling.

Det finns flera grupper av läkemedel med vetenskapligt dokumenterad effekt på depression.

Några generella drag hos medicinsk antidepressiv behandling

Det finns olika typer av läkemedel mot depression. Några drag gör sig gällande för all medicinsk antidepressiv behandling.

Behandlingstid : Full verkan inträder normalt först efter 4-6 veckor. Ses ingen effekt efter påbörjad behandling kan det vara nödvändigt att öka dosen av det utskrivna preparatet, byta till ett annat eller eventuellt kombinera olika preparat. Även om patienten tillfrisknar ska vederbörande fortsätta behandlingen en längre tid för att förhindra snabbt återfall. Vid en depression medicinerar man minst sex månader, men vid uppprepade depressioner i flera år.

Verkningsmekanismer: Gemensamt för verkningsmekanismen är att alla preparat ökar aktiviteten i vissa nervbanor i hjärnan, vilka använder serotonin eller noradrenalin som signalämnen.

Biverkningar: Ett problem med antidepressiv medicin är biverkningarna. Nedanför nämns de viktigaste och vanligaste.

Handelsnamn och medicingrupp: Alla mediciner har en kemisk beteckning, men saluförs ofta under olika handelsnamn. Ett bestämt preparat kan därför säljas under flera olika namn.

Antidepressiva läkemedel indelas i olika grupper enligt deras verkningsmekanismer. Bakgrunden för indelningen är inte viktig, men kan vara praktisk att känna till, då olika grupper kan ha olika biverkningar.

Olika typer av preparat är tricykliska antidepressiva, SSRI-preparat ("lyckopiller"), MAO-hämmare, andra medel och litium.

Läs mer här.

Hur vanlig är en depressiv sjukdom?

Vi vet att just nu har cirka fem procent av vår befolkning i vuxen ålder en depressionssjukdom av sådan svårighetsgrad att hon eller han behöver hjälp från sjukvården. Risken för ett återfall i en ny depressiv episod är stor. Har man haft till exempel två episoder är risken för en tredje episod 75 procent.

Detta betyder att depressionsjukdomen idag är en av våra allra största folksjukdomar. Den är vanligare än diabetes som kräver insulinbehandling och högt blodtryck som kräver läkemedelsbehandling.

Det här förhållandet är emellertid ganska okänt både bland allmänheten och tyvärr även inom den medicinska yrkeskåren. Därför behövs mer uppmärksamhet kring detta område. Återkommande depressionssjukdom kan vara en livslång och livshotande sjukdom.

Depression 

Att då och då känna sig ledsen, nedstämd, deprimerad eller vilka ord man nu vill använda, är något som händer oss alla då tillvaron blir besvärlig. En nära anhörigs bortgång, en bruten kärleksrelation, en ekonomisk kris eller strul på arbetsplatsen är bara några exempel som kan göra oss ledsna och förtvivlade.

Detta är dock en del av livet och det är normalt att i dessa situationer reagera med sorgsenhet, ängslan och oro. Reaktionerna är naturliga och begripliga och har givetvis ingenting med sjukdom att göra. Våra känslor kommer oftast till ro efter en tid, kanske med hjälp och stöd av någon närstående klok person.

Depressiv sjukdom

Ibland händer det emellertid att vi blir ledsna, deprimerade även när vi tycker att det inte finns någon tydlig orsak till detta. Plötsligt blir vi modlösa, har svårt att få saker och ting uträttade, ingenting är längre roligt, ingenting ger oss längre någon glädje.

Det känns som om vi presterar sämre än andra, vi duger inte mycket till och framtiden ter sig mörk. Ingenting kommer att bli som förut. Vi har inte mycket att leva för. Mörka tankar med livsleda kommer att mer och mer styra våra tankar och steget till ett självmordsförsök för att slippa detta elände kan bli allt kortare.

Risken att under trycket av en depressiv sjukdom utan behandling, ta sitt eget liv ligger på upp mot 20 procent. Denna dödsrisksiffra överstiger med stora marginaler dödsrisken för många kroppsliga sjukdomar.

Det som beskrivs ovan är alltså en depression som antagit formen av en sjukdom, en depressiv sjukdom. Gränsen till sjukdom dras då man inte längre kan hitta en lättförklarlig reaktion på yttre händelser.

"Tystnad....."

Jag funderar kring varför människor är så rädda att tala om depressioner, att man mår dåligt, om suicid (medicinsk term för självmord) och samt tankar kring suicid. Är tystnaden kring suicid ett sätt att stoppa huvudet i sanden?

"Så länge vi inte talar om det så finns det inte"...å det kan väl vara sant i just din omedelbara närhet...tills någon du älskar tar sitt liv. 

Människor verkar ständigt intala sig själva att "det kan inte hända mig"...tills det gör det. För ett självmord kan hända i alla familjer, i alla skolor, på alla arbetsplatser etc etc.  

Är det inte bättre att förbereda sig och sin omgivning i preventivt syfte genom att samtala och skaffa sig kunskap. I livet händer många oförutsedda saker som de flesta vet. Är det inte klokt att förbereda sig så väl som möjligt? Det är skillnaden mellan liv och död vi talar om. 

Du hoppar väl inte i havet utan att kunna simma? Och även om du har tänkt att kasta dig i så kan det väl vara väldigt bra att kunna simma om någon annan ramlar i? Att rädda någon som drunknar är självklart...och du vet förmodligen hur du skall göra från simskolan...Vad får vi lära oss om suicid?

Var kommer tabun kring ämnet suicid ifrån?

När jag har läst har jag förstått att det finns en teori kring att kristendomen kan ha skapat en viss tabu. I hundratals år har det varit förbjudet att ta sitt liv, ja att ens tänka på det. De som tog sitt liv hade fallit för Djävulens frestelser och var dömda till evig pina i helvetet. På denna tid var det den allmänna uppfattningen och suicidfrekvensen var låg. 

"Tabueringen, förbudet att ta sitt liv, ja, att ens tänka på att inte vilja leva längre, lever kvar än. Den största effekten är att vi har få ord på detta område, egentligen bara tre: suicidtankar, suicidförsök, suicid. Det gör att folk inte vet vad de ska säga när någon tänker att det vore bättre att få dö, eller till de efterlevande, när någon tagit sitt liv. 

Det finns många myter på detta område, t.ex. ”De som tar sitt liv talar inte om det. De som talar om det gör det inte.” Den främsta funktionen hos denna och liknande föreställningar är att vidmakthålla känslan att vi inte kan göra någonting. Att inte tala om suicid befriar oss från mycken oro. Men priset är att vi inte förstår hur det hänger ihop, varför det händer.  Och vi kan inte heller minska antalet självmord om vi inte talar om suicid

Situationen försvåras av att samtal om död och döende, liksom samtal om psykisk sjukdom också är svåra. I de flesta fall beror detta på okunskap när det gäller hur man skall möta en människa i kris samt vad man konkret kan göra åt saken.

Låt oss tala öppet om dessa viktiga problemområden och utveckla mer kunskap och ett mer detaljerat språk om vad det handlar om!

I dag måste vi ta till oss den kunskap som finns om suicid och dess orsaker och utveckla det förebyggande arbetet, suicidpreventionen, ur denna kunskap. "

Vi som redan förlorat våra kära kan aldrig få dem tillbaka...men jag ska göra allt jag kan för att inte fler skall drabbas.

Information från: Fokus på anhöriga, nr 14 juni 2009.

Jag stötte på termen på Wikipedia.

"Werther-effekt (även självmordssmitta eller klustersjälvmord) kallas det fenomen som uppstår när en, oftast känd, persons självmord får till följd att andra begår självmord, ofta på liknande sätt. Fenomenet kan uppstå på en skola, en arbetsplats, eller i samhället i stort. Bland annat påstås att många begick självmord efter att Kurt Cobain, sångare i rockgruppenNirvana, i april 1994 tagit livet av sig, något som dock ej har gått att bevisa.

Termen Werther-effekt kommer från huvudpersonen i Goethes roman Den unge Werthers lidanden från 1774. Bokens huvudperson plågas av olycklig kärlek och begår självmord genom att skjuta sig. Det rapporterades att många unga män tog livet av sig på samma sätt efter att boken blivit en storsäljare.

Vetskapen om detta är viktig för media när det gäller hur man går till väga i rapportering av till exempel kända personers självmord. På grund av detta finns det i vissa länder särskilda policies för journalister vad gäller rapportering om självmord."

Jag har funderat på fenomenet själv tidigare. Jag tänker att när omgivningen ser det lidande och det trauma de efterlevande går igenom efter ett självmord borde detta verka preventivt. Förhoppningen är att någon som brottas med självmordstankar skall avskräckas och inte längre se det som ett alternativ. Men ju mer jag läst om suicid desto klarare har det blivit för mig att det ett självmord kan, och ofta har, en helt motsatt effekt.

Nu har jag återigen börjat fundera kring det då H tog sitt liv för snart två veckor sedan på samma sätt som min Pappa. Han var väl medveten om att Pappa ställt sig framför tåget och dog omedelbart. Han hade även påtalat att han ansåg att Pappa var väldigt modig som gjort så.

När jag läser om det i en skrift av Susanne Ringskog (*) är det ett känt faktum att självmord "smittar".

"Att det skulle existera något sådant som ”självmordssmitta” är ingenting nytt, specifikt för internetsajterna om självmord. Om ett självmord inträffat på en skola eller en militärförläggning eller kanske på en psykiatrisk avdelning, är det inte ovanligt att det följs av flera. Här handlar det ofta om individer som stod den avlidne nära, eller som själva redan hade en suicidal problematik som genom identifikation och imitation utlöstes i ytterligare ett självmord. Denna självmordssmitta, eller klustersjälvmord, är vanligast bland unga, och benämnes även ”Werther-effekten” efter Goethes brevroman från 1774, ”Den unge Werthers lidanden”

(*) är överläkare, specialist i psdykiatri. Hon är verksam dels vid Nationellt och Stockholms Läns Landstings Centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, Stockholm, dels vid Psykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Tankar på död och suicid kan vara tecken på depression. Mot det finns det hjälp. 

Därför är de viktiga att känna igen! Men ibland är det svårt. Fråga andra om du 

förändrat dig! 

 Om du under två veckor, mest hela dagarna: 

 • Är nedstämd och/eller initiativlös – inget är roligt; 

 • Inte kan koncentrera dig; 

 • Tänker på skuld, skam, död och suicid; 

 • Har problem med mat, sömn, trötthet 

     och hämning (talar med svag röst och har stela rörelser). 

Då har nedstämdheten tagit tag i kroppen. 

Du har deprimerat dig eller blivit överväldigad av en depression 

Då behöver du experthjälp: 

Information från: Psykisk livräddning, Jan Beskow och Li Wikström.

Hur kommer vi dit? Här är konkreta förslag:

1. Bryt den kollektiva tystnaden. Våga tala om självmord.
2. Anta ett nationellt program för utveckling av suicidprevention, anta en noll-vision och anslå medel för att genomföra detta.
3. Skapa lokala suicidpreventiva team, utbilda dem, ta fram handlingsplaner.
4. Utbilda lärare och elever i livskunskap, utveckla skolhälsovården och se till att suicidprevention ingår i utbildningen av vårdpersonal, lärare, polisen, räddningstjänsten, socialtjänsten m.fl.
5. Höj kvalitén på vården för suicidala patienter och deras närstående. Satsa stort på utbildning av terapeuter, som bedriver evidensbaserad psykoterapi samt jämställ tillgänglighet och ekonomi för sådan psykoterapi med övrig sjukvård.
6. Förebygg ångest, stress och depression genom att låta det goda samtalet genomsyra arbetsplatserna.
7. Lär av goda exempel både inom och utom landet.
8. Minska olika former av människors utanförskap beroende på exempelvis etnicitet men också psykisk sjukdom och missbruk.
9. Höj det statliga anslaget till forskning om suicidprevention så att det anpassas till problemområdets storlek och utveckling.
10. Ge Riksförbundet SPES och de regionala suicidpreventiva nätverken ett rejält ekonomiskt stöd.
    
    
    Se WNS hemsida
    

Mannen/kvinnan som tänkte på suicid. 

Hur nalkas honom/henne? 

Här några tips 

– fast det blir ändå olika varje gång: 

• Glöm allt annat. 

    Låt det ta den tid det tar. 

• Se den lidande medmänniskan 

    bakom det han/hon uttrycker. 

• Nalkas försiktigt 

    – backa om du blivit för närgången. 

• Be honom/henne berätta! Lyssna noga. 

• Försök finna ett sätt att tala, som ni  

    båda förstår. 

• Visa vad du känner, engagemang, vilja    

    till förståelse. Förmedla hopp. 

• Trygga, trösta, återupprätta. 

• Börja småningom tala om hur ni ska    

    lösa situationen just nu. Nästa steg. 

• Anknyt till andra: anhöriga, 

    andra hjälpare. 

Telefonjourer 

Bris, för barn och ungdom, 0200-230230 eller – om du hellre 

skriver – www.bris.se klicka på “BRIS-mejlen” 

Nationella hjälplinjen 020-22 00 60 

Någon att tala med 031-711 24 00 

Jourhavande präst 112 

Kyrkans jourtjänst 031-800 650 

SPES, för närstående till människor som tagit sitt liv, 08 - 34 58 73. 

Hemsidor 

 www. suicidprev.com – WNS 

 www. spes.nu – SPES 

 www. ki.se/suicide – NASP 

 www. selvmord.no – Oslo universitet

Information från ""Pskykisk livräddning,

 En första lektion om suicidprevention för dig som tänker på självmord"

Jan Beskow ©, Li Wikström ordförande respektiv medlem i Västsvenska Nätverket för Suicidprevention, WNS

Självmord eller suicid^[1] är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Orsaken till att människor försöker begå självmord är många: Ofta finns där en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro, eller en låg värdering av det egna livet, vilka alla kan ses som symptom på depression. Självmord föregås ofta av en personlig kris,^[2] och inte sällan ett intensivt intag av alkoholdrycker eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsamma sjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död.

De flesta självmordsförsök leder inte till döden. De flesta som lyckas ta sina liv är män, men de flesta som försöker ta sina liv är kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna bland yngre människor (vid 40-årsåldern börjar andelen minska eftersom andra orsaker ökar kraftigt, däribland cancer och hjärtproblem), trots att det begås fler självmord av äldre.

Självmord upplevs ofta som en katastrof av de efterlevandes anhöriga och vänner, och ses som en stor kostnad för samhället. Självmord är tabu nästan överallt i världen.

• Den som vill ta sitt liv går inte att rädda
• Den som vill ta sitt liv säger det aldrig innan.
• Den som mår dåligt har berättat det för mig i förtroende och jag bör inte tala med någon annan om det.
• Det är bara "konstiga" människor som tar sitt liv

Har du tankar om självmord och behöver någon som lyssnar på just dig?

Nedan finns kontaktuppgifter till ett flertal hjälplinjer som du kan vända dig till oavsett om du behöver prata, vill att någon lyssnar eller behöver råd gällande någon i din närhet.

• Nationella hjälplinjen; 020-22 00 60. Alla dagar 13-22.
• Barnens rätt i samhället (BRIS); Barnens telefon 0200-230 230. Vuxnas telefon - om barn 077-150 50 50.
• Linje 59 - funderingar kring bi- och homosexualitet; 020-59 59 00
• SPES - för dig som förlorat någon anhörig; 08-34 58 73. Alla dagar 19-22
• Röda Korset; 0771-900 800. Alla dagar 14-22
• Jourhavande Kompis (röda korset); 020-222 444
• Mer information och ytterligare kontaktuppgifter till ovanstående centran finner du under fliken "Om Självmord".