Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

Förändrat beteende - risk för självmord?

Kategori: Att hjälpa en medmänniska


***

"Var alltid uppmärksam på om någon inte längre är

sig lik eller får dig att  känna dig orolig. Om personen

är lynnig, ledsen och tilllbakadragen, talar om hopp-

löshetskänslor, känner sig hjälplös och värdelös, inte

längre bryr sig lika mycket om sitt utseende, uttrycker

tankar om döden genom teckningar, berättelser,

sånger och tar avsked av folk i sin omgivning och/

eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt

och självdestrutivt beteende.

Ibland kan en självmordsnära person upplevas som

ovanligt lugn av sin omgivning. Var uppmärksam på

detta då det kan tyda på ett  tyst beslut att  fullfölja sin

självmordsplan."

***

Dagen då jag fick reda på att min Pappa var självmordsbenägen var dagen då han delade ut pengar till mig och mina syskon. Jag förstod att något inte stod rätt till. Jag frågade min mamma och hon förklarade för mig att Pappa var självmordsbenägen. "Självmordsbenägen" jag smakade på ordet. Min far? Framgångsrik, villaägare, familjefar, social, sportig, omtyckt, hjälpsam, enveten, målmedveten, skämtsam, viljestark, obotlig optimist OCH självmordsbenägen?! Jag fick inte ihop det. Av alla tänkbara människor så var han den sista. Mannen som alltid sa att det inte finns problem utan bara lösningar. Mannen som alltid såg möjligheter och inte hinder. Mannen som alltid fick alla att skratta ville ta sitt liv. Men om jag idag tänker på hans beteende den sista tiden så var det så uppenbart att det inte stod rätt till.


Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag föstått hur långt han kommit i sin process när han stoppade tusenlapparna i min hand. Detta var ett tydligt tecken på att han inte hade planer på att vara kvar på denna jord särskilt länge till. Men jag förstod ingenting.


Var uppmärksam på förändringar i beteendet hos den du misstänker vara suicidnära. Fråga! Fråga rakt ut. Det är svårt och obekvämt men LIVSNÖDVÄNDIGT! Detta är det enda sättet att få den suicidnära att sätta ord på vad han/hon känner och söka den hjälp som han/hon faktiskt behöver.


Detta gjorde jag. Jag frågade. Inte där och då. Men en solig dag när vi satt i trädgården och drack kaffe. Han sa då att han velat ta sitt liv den där dagen. Att han varit nere vid rälsen, väntat på X2000, tittat på tidtabellen, suttit med pengarna på fickan, skrivit ett brev att de var till tågföraren....men åkt därifrån. Dessa pengar gav han till sina barn istället, samma kväll, och jag förstod inte hur allvarligt det var.


Där och då, i trädgården 2 månader efter pengakvällen, gjorde jag mitt andra oventande misstag. När jag satt där med min far och han berättade för mig att hans avsikt varit att möta tåget med sin kropp, stående på rälsen, den där kvällen i februari, fick han mig att lova att jag inte skulle berätta det han sagt för någon. Jag skull bära denna hemlighet. Han fick mig att lova honom detta. Jag trodde det var viktigt att jag var lojal. Jag visste inte hur fel jag hade....


Gör inte en överenskommelse med den självmordsbenägne om att dennes självmordstankar skall vara hemliga. Du kommer att behöva hjälp av andra för att uppmuntra och hjälpa personen och inte minst behöver personen få profissionell hjälp. Be personen berätta. Lyssna, utan att vara dömande. Problem känns mer hanterbara när man satt ord på dem.


Hade jag kunnat göra om det idag hade jag sagt allt, precis som det var, den där kvällen jag ringde till hans syster. Jag ringde henne för att jag förstod att Pappa behövde hjälp men att min hjälp inte skulle vara tillräcklig. Jag sa inte vad han sagt till mig, att han velat ta sitt liv. Pappa fick mig att lova att jag inte skulle säga något till någon. Jag fick inte. Jag lovade. Så till hans syster sa jag att jag trodde Pappa hade det tufft och att han behövde hennes stöd. Hade jag fått göra om det idag hade jag aldrig lovat Pappa att hålla det hemligt. Jag hade sagt att det han upplever inte var något att skämmas för, att vi behöver prata om det med dem som älskar honom så att vi skall kunna hjälpa honom ur det. Till hans syster hade jag istället sagt: "Jag tror att pappa funderar på att ta sitt liv. Alla vi som älskar honom måste samordna oss för att hjälpa honom. Vi måste finnas för honom, stötta, hjälpa och få honom att söka profissionell hjälp".


Så här i efterhand förstår jag att jag gjorde det mesta fel. Idag, med den kunskap jag har, hade jag gjort helt annorlunda. Kanske hade det räddat hans liv om jag läst en blogg som denna. Om jag hade vetat något om suicid, hade haft en aning om vart jag skull ha vänt mig eller vad jag borde ha gjort så hade Pappa kanske levt idag. Kanske, kanske inte. Jag kan aldrig göra något annorlunda men jag hoppas att någon av alla de som hittar hit varje dag kan hitta just den informationen jag saknade.


När ni läst detta kanske ni tror att jag känner skuld. Det gör jag inte. Jag engagerade var enda fiber i min kropp för att rädda min far. Allt jag gjorde gjorde jag av kärlek, med förhoppningen om att jag skulle få honom att vilja leva. Varje telefonsamtal, varje spontanbesök, varje lösningsförslag, varje kram, varje tår jag torkade....allt gjorde jag av kärlek, utifrån den kunskap jag hade då...och viktigast av allt...jag gjorde det för att jag ville att han skulle LEVA. Så nej jag känner ingen skuld. Men jag vill dela med mig av min historia med förhoppningen om att någon som befinner sig i samma situation just nu, agerar annorlunda och kanske kan få behålla sin älskade.


Kärlek till er!




Medmänniskor finns

Kategori: Att hjälpa en medmänniska

Läste detta inlägg.
Det är en man som reagerar och agerar.
Befriande och glädjande.

Det fick mig att tänka på när jag satt på tåget hem från skolan efter att jag fått samtalet om att Pappa dött.
Det var en kvinna...EN av ett helt tåg som reagerade på att jag grät så jag inte kunde andas. Jag befann mig i en sådan chock att hela kroppen skakade.
.
Även om hon inte kunde göra något för mig så räckte det väl att hon frågade om jag behövde något, om hon kunde göra något, om jag ville ha lite vatten...det var inte det hon sa som betydde så mycket..utan det jag såg i hennes ögon...Medkänsla!
.
Alla andra människor blev helt stela. "Hjälp en människa som gråter. Bara jag tittar ut genom fönstret så händer det inte."
.
För mig är det helt verklighetsfrämmande att inte reagera när en person är ledsen. Vad är det som är så skrämmande med en ledsen människa? Det är en av det mest naturliga reaktionerna vi har. Men det ska inte synas, inte visas. Utåt sett ska vi upprätthålla en fasad om att leva i ständig lycka...trots att det inte finns en enda människa som gör det....ter sig väldigt märkligt för mig.
.
Gråter gör vi från sekunden vi föds. Det är det första vi gör i livet tillsammans utöver att andas. Att vi andas behöver vi inte smyga med. Det är ok att göra öppet. Varför är det då så skrämmande med en människa som gråter?
.
Vet inte vem kvinnan som kom fram till mig är eller vad hon gör idag...men jag kommer bära med henne i mitt hjärta i resten av mitt liv.

Hjälpa någon med självmordstankar

Kategori: Att hjälpa en medmänniska




VAD KAN DU GÖRA FÖR ATT HJÄLPA?

De flesta som tänker på att ta sitt liv tar sig igenom

den krisen. Hjälp och stöd från familj och vänner samt

professionella är ofta en viktig del i att ta sig igenom

denna kris. Här kommer några råd

 

Gör någonting nu

Om du är orolig för att någon som du känner tänker

på att ta livet av sig ska du räcka en hjälpande hand

nu. Du kan rädda ett liv. Förutsätt inte att det blir

bättre/går över utan hjälp eller att han/hon söker

hjälp på egen hand.

 

Var medveten om dina egna reaktioner

En naturlig reaktion hos dig själv kan vara en känsla

av panik och önskan att ignorerar situationen och att

hoppas på att den försvinner av sig självt. Du kan

också ha ett behov av att omgående hitta en snabb

lösning för att få honom/henne att må bättre.

Dessa sätt att reagera på är vanliga. Om du tycker att

det känns övermäktigt, ta hjälp av någon som du litar

på.

 

Var tillgänglig

Tillbringa tid tillsammans med honom/henne och

uttryck din omsorg och omtanke utan att vara

dömande, arg eller upprörd.  Be honom/henne

berätta  – lyssna noga.  Låt det ta den tid det tar.

Nalkas försiktigt – backa om du blivit för närgången.

En del problem känns mer hanterbara när man har

satt ord på dem.


Fråga om självmord

Det enda sättet att ta reda på om någon tänker på

självmord är att fråga om det. Det kan kännas svårt,

men du visar att du har lagt märke till något och har

lyssnat. Det är viktigt att visa att du bryr dig och att

han/hon inte är ensam.  Att tala om självmord kommer

inte att ge någon idén att ta livet av sig.  Att prata om

självmord uppmuntrar istället till att tala om känslorna

och känns ofta som en lättnad. Gå inte med på att

behålla någons självmordstankar som en hemlighet.


Kontrollera säkerhet

Om någon tänker begå självmord är det viktigt att veta

hur mycket och länge dessa tankar har funnits. Du kan

till exempel ställa följande frågor:

• Har du tänkt ut hur och när du ska begå

självmord?

• Har du medel eller tänkt skaffa dig medel att utföra

din plan?

• Vilken hjälp har du tillgång till för att må bättre och

att känna dig trygg?

• Fråga också hur du kan hjälpa och stötta

honom/henne för att finna stöd, livsglädje och kraft

hos familj, vänner, husdjur, religiösa övertygelser, egen

inre styrka.

 

Fatta beslut om vad du ska göra och hur

ni ska lösa den nuvarande situationen

Nu när du har tagit reda på hur det står till med hans/

hennes säkerhet, är det dags att tillsammans diskutera

nästa steg. Du kan behöva hjälp av andra för att

övertyga honom/henne att skaffa professionell hjälp –

eller åtminstone ta ett första steg till trygghet som kan

vara en partner, föräldrar eller nära vänner. Det är

endast genom att tala med dem om vad det är som

pågår, som personen kan få den hjälp som behövs

Sök hjälp hos andra – så fort som möjligt

􏰀 Vårdcentral eller annan läkarmottagning

􏰀 Psykiatrisk mottagning

􏰀 Personal på skola: lärare, sjuksköterska, psykolog,

socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal

􏰀 Ungdomsmottagning

􏰀 Präst, diakon, religiös ledare.

Nationella hjälplinjen 020-22 00 60

måndag - torsdag kl 17—22

fredag, lördag, söndag kl 17—24

Jourhavande präst kommer du i kontakt med via 112

Jourhavande medmänniska 0771-900 80

BRIS 0200-230 230

BRIS  Vuxentelefon om barn

077-150 50 50 måndag-fredag kl 11—13

Jourhavande adoptionskompis 020-64 54 30

Linje 59 för bi- och homosexuella ungdomar

020-59 59 00

SPES Riksförbunder för suicidprevention och

efterlevandes stöd.  Telefonjour varje dag kl 19—23

08-34 58 73.

Du kan hjälpa personen att förbereda sig inför samtalet

när han/hon har bestämt sig för att tala med någon.

Erbjud dig att följa med. Efter samtalet måste du

kontrollera att frågan om självmord togs upp samt fråga

om vilken hjälp som erbjöds. Hjälp personen att följa

upp de rekommendationer som givits.

 

Förmedla hopp -  trösta - be om ett löfte

Självmordstankar återkommer ofta och när de gör det, är

det viktigt för personen ifråga att kunna be om hjälp och

berätta för någon om sina känslor. Be personen lova att

be om hjälp. Det gör det mer sannolikt att han/hon

faktiskt gör det. Visa ditt engagemang och din vilja att

förstå – förmedla hopp.

 

Ta hand om dig själv

Du som hjälper någon som har självmordstankar måste se

till att ta hand om dig själv, eftersom det är känslomässigt

påfrestande att vara ett stöd till någon som är självmords-

benägen och särskilt under en längre tid. Se till att du inte

är ensam med detta, att du har någon att tala med, till

exempel vänner, familj eller någon som är professionell.


Stanna kvar

Självmordstankar försvinner inte utan att den självmords-

nära personen upplever någon form av förändring i livet.

Livssituationen, känslorna och tankarna kring suicid kan

förändras. Upplevelsen av stöd kan vara en hjälp att

hantera självmordstankarna. Det är viktigt att familj,

vänner och andra viktiga personer finns kvar på ett aktivt

sätt. Suicidtankar försvinner inte av sig själva. Man

behöver hjälp att ta sig ur självmordstankar.

Du kan hjälpa.

...

Att hjälpa någon som tänker ta sitt liv

Kategori: Att hjälpa en medmänniska




ATT HJÄLPA

NÅGON SOM TÄNKER

TA SITT LIV


Enheten för hälsofrämjande psykiatri

DETTA ÄR INFORMATION FRÅN EN BROSCHYR SOM ÄR FRAMTAGEN AV TEMA PSYKISK HÄLSA INOM NÄTVERKET

HFS (HÄLSOFRÄMJANDE SJUKHUS OCH VÅRDORGANISATIONER) TILLSAMMANS

MED ENHETEN FÖR HÄLSOFRÄMJANDE PSYKIATRI, PSYKIATRIDIVISIONEN,

AKADEMISKA SJUKHUSET, UPPSALA SAMT VÄSTERBOTTENS LÄNS LANDSTING,

BÅDA MEDLEMMAR I NÄTVERKET.

 

VARFÖR TÄNKER NÅGON SJÄLVMORD?

Om du tror att någon tänker avsluta sitt liv är det

naturligt att känna panik eller till och med vilja undvika

att tänka på det. En människa som tänker på självmord

känner sig ofta isolerad och ensam och kan uppleva att

ingen kan hjälpa eller förstå hennes psykiska smärta.

När man inte kan se något annat sätt att handskas med

denna smärta, kan självmord förefalla vara den enda

utvägen. Ibland kan en förtvivlad och självmordsnära

person uppfattas som mycket lugn av omgivningen.

Var uppmärksam på att detta kan ha flera betydelser,

bland annat kan det tyda på ett tyst beslut att fullfölja

sin självmordsplan. Det är viktigt att notera att om

någon inte längre är sig själv eller får dig att känna dig

orolig, bör du ta reda på vad det är som gör att du

känner såhär.

 

RISKFAKTORER OCH VARNINGSSIGNALER

FÖRLUST AV: en närstående, ett arbete,

en inkomst/levebröd, en relation som tagit slut.

EN STÖRRE BESVIKELSE: misslyckad examen,

tentamen, utebliven befordran.

SJUKDOM: depression och psykotiska sjukdomar,

allvarliga somatiska sjukdomstillstånd.

är lynnig, ledsen och tillbakadragen, talar om

känslor av hopplöshet, känner sig hjälplös och

värdelös, bryr sig inte längre lika mycket om sitt

utseende, uttrycker tankar om döden genom

teckningar, berättelser, sånger och tar avsked av

folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar.

En del ägnar sig också åt riskfyllt och

självdestruktivt beteende.


VAD KAN DU GÖRA FÖR ATT HJÄLPA?

De flesta som tänker på att ta sitt liv tar sig igenom

den krisen. Hjälp och stöd från familj och vänner samt

professionella är ofta en viktig del i att ta sig igenom

denna kris.

...
Mer tips finns under att hjälpa en medmänniska.

Våga tala och räddar liv

Kategori: Att hjälpa en medmänniska










Idag träffade jag en vän som jag talat mycket med om suicid, depressioner och sorg. Vi är båda väldigt engagerade när det gäller att stötta andra mäniskor i sorg och som mår dåligt. Hon har ingen egen erfarenhet kring suicid men har stått nära mig och har lyssnat mycket på vad jag haft att berätta. Vi tycker båda att mycket är fel inom primärvården, psykvården och i samhället i stort när det gäller hanteringen och bemötandet av människor som mår dåligt.

Hon har uppmärksammat en person i sin omgivning som mått väldigt dåligt. Hon såg det ingen annan såg. Eller som andra såg och ingen vågade ta i. Hon lyssnade och vågade möta personen som mådde dåligt. Hon frågade henne sedan om hon försökt ta sitt liv, vilket hon misstänkte. Hon fick ett ja till svar. Ett svar som hon fick för att hon vågade tala om det som så många är rädda för.

Min vän körde henne till psykakuten. Idag mår personen bättre. Därmed inte sagt att hennes resa är över. Men min vän har förmodligen räddat hennes liv. För att hon såg en medmänniska, för att hon vågade närma sig henne och för att hon vågade ställa de frågor som så många är så rädda för.

Det gjorde mig glad.
Min erfarenhet som efterlevande gör skilland för andra idag.
Är så tacksam att det finns sådana som min vänninna. En person som vågar närma sig det som så många är rädda för. Ett agerande som räddar liv.


Hoppets betydelse

Kategori: Att hjälpa en medmänniska











Jag samtalade med en vän igår. Vi talade om suicid samt tabun kring såväl depressioner som suicid. Hon berättade att en vän till henne förlorat sin vän för några veckor sedan. Vi talade om vad man kan göra.

En sak som hon sa är något som jag med tror är väldigt viktigt är att förmedla hopp. Den som mår väldigt dåligt är ofta oförmöden att känna hopp, att se någon ände på lidandet och lever i tron att det hemska tillståndet personen befinner sig i är statiskt.

Det är där våran roll kommer in. Vi måste kunna förmedla hopp till denna person. Övertyga om att det kommer bli bättre. Att det är naturligt att det inte känns så just nu. Det är så lätt att ge upp på livet när allt hopp känns vara ute. Men när en person inte är förmögen att känna hopp själv måste vi i omgivning ingjuta detta.

Det finns något som heter "hoppet är det sista som överger en människa" och jag tror att det ligger väldigt mycket i det. När hoppet tryter är situationen allvarlig och vi som medmänniskor måste då förmedla hopp om framtiden, som vi kan se men som den som mår dåligt inte är förmögen att se just nu.





Våga fråga

Kategori: Att hjälpa en medmänniska

Varför räds så många för att fråga hur det är? Hur är det med dig egentligen? Hur går det för dig?
-
Tänker på en person som jag haft kontakt med idag. Personen som nyligen förlorat en älskad i suicid blev så tacksam för att jag undrade hur det var. Denne upplevde att andra inte bryr sig.
-
Ingen ska som efterlevande behöva sitta ensam med sina känslor för att omgivningen inte vågar närma sig. För att det är obekvämt. Låt det vara obekvämt för dig.
-
Jag tror många bryr sig, att många är oroliga och vill hjälpa men inte vet hur.
Ring! Hör av dig! Visa att du finns!
-
Oroa er inte för vad ni ska säga. Det löser sig. Det viktiga är att visa att du finns där. Att du bryr dig.
-
Vet att många gick omvägar för att slippa möta mig när Pappa dött. För att DE var obekväma. För att DE inte visste vad de skulle säga. Jag visste inte ens hur jag skulle överleva...än mindre vad jag skulle säga till omgivningen. Att människor betedde sig på detta sätt gjorde det hela värre.
Ett hej hade räckt.
-
Idag går mina tankar till en speciell person.
Jag vill att du ska veta att du inte är ensam med det du går igenom.
Jag finns här vad det än är.
Du är inte ensam!

Att stötta en sörjande

Kategori: Att hjälpa en medmänniska




VIMILs 10 råd för anhöriga till sörjande

 

 

  1. Respektera den sörjandes känslor precis så som de är.
  2. Hör av dig, den sörjande orkar inte.
  3. Håll tyst och lyssna, trösta med närvaro och inte i ord
  4. Fysisk kontakt, krama om eller ge en klapp på axeln.
  5. Se till att den sörjande äter och dricker.
  6. Bryt inga löften - man är sviken redan
  7. Erbjud dig att delta i aktivitet, typ promenad.
  8. Tappa inte kontakten, när allt lugnat sig.
  9. Uppmuntra att träffa andra i samma situation.
  10. Håll ut, sorg tar tid.
Info: Vi som mist någon mitt i livet
Hemsida: www.vimil.se

 

 

Stötta en efterlevande

Kategori: Att hjälpa en medmänniska

Vad ska man säga? Vågar man ringa?
Frågorna är många när man har en person i sin omgivning som förlorat någon i suicid.
Det första jag kan säga är att det finns inget att säga förutom att det är fruktansvärt. Det finns inga tröstande ord.
Det som tröstade mig var alla som brydde sig. Alla som visade att de fanns för oss i familjen. Många sa bara "jag vet inte vad jag ska säga" och det var gott nog; för det hörs när någon bryr sig. För vad säger man? Jag svarade alltid "jag förstår det...för jag vet inte själv vad jag ska säga"
Det som fick mig att orka var alla de som visade att de brydde sig, att vi inte var ensamma. Ta inte för givet att det redan är många som hjälper utan ta reda på om det är något just du kan göra. Det kan vara allt från vardagsrutiner till att bara lyssna.
Det går att visa att man bryr sig utan att vara påträngande. Det är en balansgång men när man gör något av medkänsla och är lyhörd kan det sällan bli fel.
Behovet av att ha människor omkring sig försvinner inte så fort begravningen är över. Det praktiska må vara över men sorgeprocessen har just börjat. Låt det ta den tiden det tar.
Säg aldrig saker som att "du borde ha kommit över det nu" eller "du borde ha gått vidare vid det här laget". Det tar den tid det tar och sådan uttalanden gör inget annat än att skadar. Man kommer inte över det. Man lär sig leva med det och det är en väldig skillnad.
Vad säger ni som också är efterlevande?

Hjälpa någon med ångest

Kategori: Att hjälpa en medmänniska

 

 


Hur kan vi hjälpa någon med ångest?


Hjälp den som har ångest snarast möjligt för undvikande av förväntningsångest. Förväntningsångest är ångest för ångesten. Ångesten är en mycket otäck upplevelse och Du får ångest för att känna den känslan igen.

 

Någon har sagt ”Du måste gå in i ångestens rum för att kunna tapetsera om”. Hur gör man det? Bli medveten om var i kroppen ångesten börjar och hur.

 

När den som lider av ångest stannar kvar i en känsla, vågar känna den fullt, händer det något med känslan. Den förändras på något sätt. Jämför när man känner en klump i halsen av tillbakahållen gråt och inte vill visa sin ledsenhet. Personens energi används till att stå emot, skärpa sig. Ledsenheten stannar kvar i kroppen. Uppmuntra personen att känna efter, släppa fram gråten och låta tårarna komma. Personen kommer inte att gråta ihållande hela dagen, det händer något med klumpen i halsen. Det känns något lättare och det finns då plats för andra känslor (en stund). Personen får lätta på trycket.

 

Vad kan Du som hjälper göra?

 

Personen bör snarast träffa någon för stöd och samtal. Ångest skall inte enbart dämpas med medicin. Kroppen reagerar med ångest, d v s signalerar, i samband med en yttre hotande livssituation. Det är inte onormalt. Signalen ska inte dämpas med medicin utan arbetas med. 

 

Hjälp personen att konkretisera sina rädslor, ej skjuta bort ångesten utan ”lägga den in i knät” och undersöka den. Varje konkret rädsla bör få komma till uttryck och bli tydlig, först då blir den lättare att hantera.

 

Fråga personen var i kroppen ångesten börjat, i magen, händerna, bröstet eller någon annanstans. Var mycket konkret. Be personen ringa dig när det allra första tecknet på en ångestattack kommer. Sitt ner nära personen. Be honom/henne ta ögonkontakt med Dig, ta personens hand om det är ok. Giv akt på personens andning. Håller personen andan eller är andningen kort och ytlig – tag kommandot och be patienten andas tillsammans med Dig. Andas in genom näsan långsamt, öppna munnen och andas ut all luft. Upprepa tills det lugnar ner sig. Påminn om ögonkontakten. Be den du hjälper beskriva vad som händer i kroppen. 

 

Personen kan efter hand uppleva att det går att kontrollera ångesten. Förväntningsångest kan därmed undvikas. En del personer kanske alltid får leva med sin ångest och kan lära sig kontrollera och tygla den.

 

Ovanstående kan vi alla bistå med om vi själva vill, vågar och ger tid. När Du känner Dig osäker och inte vet hur Du ska bemöta anhöriga med ångest kontakta kurator, som är van vid samtalsterapi och att möta personer med ångest. Finns ej kurator tillgänglig tala med annan vårdpersonal som Du tror kan hjälpa Dig. I vissa fall behöver personen kontakt med psykiatrin t ex då denne gått länge med ångest och utvecklat förväntningsångest. Det kan vara aktuellt med medicinering i kombination med samtal med kurator, psykoterapeut eller psykolog. 

 

 

Information från: Lisbeth Larsson, ssk Palliativa gruppen, Örebro kommun.

Psykisk livräddning

Kategori: Att hjälpa en medmänniska

 

 

 

 

Mannen/kvinnan som tänkte på suicid. 

Hur nalkas honom/henne? 

 

Här några tips 

– fast det blir ändå olika varje gång: 

 

• Glöm allt annat. 

    Låt det ta den tid det tar. 

 

• Se den lidande medmänniskan 

    bakom det han/hon uttrycker. 

 

• Nalkas försiktigt 

    – backa om du blivit för närgången. 

 

• Be honom/henne berätta! Lyssna noga. 

 

• Försök finna ett sätt att tala, som ni  

    båda förstår. 

 

• Visa vad du känner, engagemang, vilja    

    till förståelse. Förmedla hopp. 

 

• Trygga, trösta, återupprätta. 

 

• Börja småningom tala om hur ni ska    

    lösa situationen just nu. Nästa steg. 

 

• Anknyt till andra: anhöriga, 

    andra hjälpare. 

 

 

 

 

Telefonjourer 

Bris, för barn och ungdom, 0200-230230 eller – om du hellre 

skriver – www.bris.se klicka på “BRIS-mejlen” 

Nationella hjälplinjen 020-22 00 60 

Någon att tala med 031-711 24 00 

Jourhavande präst 112 

Kyrkans jourtjänst 031-800 650 

SPES, för närstående till människor som tagit sitt liv, 08 - 34 58 73. 

 

Hemsidor 

 www. suicidprev.com – WNS 

 www. spes.nu – SPES 

 www. ki.se/suicide – NASP 

 www. selvmord.no – Oslo universitet

 

Information från ""Pskykisk livräddning,

 En första lektion om suicidprevention för dig som tänker på självmord"

Jan Beskow ©, Li Wikström ordförande respektiv medlem i Västsvenska Nätverket för Suicidprevention, WNS