Medmänniskor finns
Kategori: Att hjälpa en medmänniska
Vet inte vem kvinnan som kom fram till mig är eller vad hon gör idag...men jag kommer bära med henne i mitt hjärta i resten av mitt liv.
Kategori: Att hjälpa en medmänniska
Fint att du kämpar vidare. Tack för att du finns!
Pusha gärna för vår hemsida igen om du vill.
MASSA KRAMAR Helene
Ja, vad är vi så rädda för?
Våra egna känslor?
Precis så är det!
Dessa små vardagliga hjältar kommer för alltid finnas inom en.
Jag är en sån medmänniska som agerar oavsett vad som sker,om det så är att ge frukt till nån som är hungrig till att ställa mig upp och visa att jag kan komma till undsättning vid ev bråk på tåget,vilket har hänt antal ggr,jag kan inte bara sitta o se på.
Självklart undrar man vad som står på om nån sitter och gråter.
Om inte annat kan man lämna över en pappersnäsduk.
Kram!
Det är bättre att göra det lilla, än att tänka stort.
Kram/Peter
Jag skulle helst vilja att ingen la sig i.
Själv var jag 10 minuter från att sitta i en fullsatt tunnelbanevagn när jag fick dödsbeskedet i hallen på väg ut från mitt jobb. Jag föll ihop och har varit en spillra av mitt forna jag i 25 veckor nu även om det finns små stunder när jag kan tänka på annat även om dessa är ganska få.
Nog har jag under dessa veckor gått och gråtit både här och var utan att någon reagerat. Jag tror jag skulle gå fram och fråga vad och hur det är fatt om jag såg någon. Det värsta som kan hända en har ju redan hänt.
Kram/ Ulrika
Bloggadress: http://www.vsmis.dinstudio.se