Nollsuicid

Ni undrar säkert vart jag tagit vägen. Jag ville bara förklara mig. Jag brinner fortfarande för suicidprevention men livet har kommit emellan. 

För drygt ett år sedan förlorade vi vår dotter. Jag finner inte ord att beskriva sorgen. Jag har haft fullt upp att överleva själv och inte varit i stånd att bära någon annan. 

Detta bli ett kort inlägg men jag vill ge er dessa ord: Har jag överlevt detta året så kan du ta dig igenom det du kämpar med nu. Det vänder även om det är OMÖJLIGT att se. Kämpa, en minut i sänder. Sök vård, våga säga "jag klarar inte detta själv" och våga ta emot hjälp. 

All kärlek! ❤️