Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

Finns inget rätt eller fel i sorgen

Kategori: Sorgen






Ofta hör jag folk säga som befinner sig i sorg att de har skuldkänslor när de är glada. Jag kände med så när jag började kunna skratta från hjärtat igen efter Pappas död. Hur kan jag vara glad när det som hänt har hänt? Min Pappa är död och här sitter jag och är glad, tänkte jag. Men det är ok. Det är en nödvändighet för att klara sig igenom sorgen. Man måste tillåta sig att må bra och skratta i mellanåt (när man kan) för att kunna ladda batterierna. För att orka med sorgen.

Sen alla "måsten" och förväntningar på vad man ska göra på årsdagar är bara att lägga åt sidan. Du gör det som känns bra för dig. Vill du sitta vid graven hela dagen så gör du det. Vill du inte sätta din fot där så gör du inte det. Sorgen bär man med sig varje dag, hela tiden, så vad man gör just den dagen är av mindre betydelse. Jag var vid graven första och andra årsdagen, för att det kändes rätt för mig. Första årsdagen satt jag även vid rälsen där han tog sitt liv. Tredje årsdagen ville jag inte sätta min fot vare sig vid graven eller dödsplatsen och då gjorde jag inte det.

Låt ingen annan än du själv avgöra vad du vill och mår bra av. Nu när fjärde årsdagen närmar sig så kommer jag ta den som den kommer. Det jag känner känns rätt för mig gör jag då. Jag sörjer eller saknar inte min Pappa mindre för att jag inte går till hans grav. Tillåt dig att sörja på ditt sätt och utan att tänka på vad som du tror "förväntas" av dig.


Har ni känt av förväntningar på er sorg?

Kommentarer

  • syster säger:

    Du är inne på någonting viktigt här. Att göra det som KÄNNS rätt.

    Jag gör hjärtan med meddelande på till min bror på årsdagen som jag lägger på hans grav och köper vita blommor för att jag tycker att det är fint. Eller rättare sagt, jag har gjort det nu under de två årsdagarna, vad jag kommer att göra nästa år vet jag inte.

    Däremot har jag fått väldigt svårt för själva nersänkningen av kistan vid begravningar. På min morfars begravning var jag alltså bara med i kyrkan men inte på kyrkogården. Det kändes rätt. Och jag sörjer inte mindre för det.



    Kramar

    2009-09-10 | 15:12:28
    Bloggadress: http://alskadsaknad.blogspot.com
  • Maskroskvinnan säger:

    Hej Dottern!



    Idag länkar jag din sida till min.



    När jag läser ditt inlägg kommer jag att tänka på en underbar artikel som jag läste i Dagens Nyheter måndag den 7 september. Det är Lars H Gustafsson, barnläkare, som kommer ut med en ny bok om bl a sorg. Rubriken till artikeln är: "Man sviker inte sina döda för att man skrattar". Jag rekommenderar varmt just den artikeln.



    Ha en fin dag!



    Kram

    2009-09-10 | 17:15:11
    Bloggadress: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan
  • Maskroskvinnan säger:

    Du får gärna länka till min sida, om du vill.



    Kram

    2009-09-10 | 17:16:48
    Bloggadress: http://blogg.passagen.se/maskroskvinnan
  • Ludmilla säger:

    Jag tycker att det kan kännas svårt med andras förväntningar på hur sorgen ska vara. Så här 15 mån senare så orkar inte omgivningen med att man fortfarande sörjer...

    2009-09-11 | 16:58:46
    Bloggadress: http://ludmilla.se

Kommentera inlägget här: