Ett stort problem i dagsläget är okunskapen som råder och de felaktiga antagande som folk bär på.

Jag visste ingenting om självmordsbenägenhet eller suicid innan jag förlorade min Pappa. Varför är det så? Jo för ingenstans på vägen till vuxenlivet hade jag fått någon som helst information om det. Jag stod inför något som jag inte visste något om eller hur jag skulle hantera det.

Jag har fått lära mig att livrädda i simskolan, hur man gör en manöver när någon sätter i halsen, hur man släcker bränder på kläder, på spisen och med en bransläckare. Jag fick lära mig att man ska krypa på golvet om det blev rökigt, att man ska ge något sött till den som har diabetes...osv osv osv. Men aldrig har jag fått lära mig hur man beter sig mot en männsika som är deprimerad eller bär på självmordstankar. Det talas helt enkelt inte om det.

Detta är något som upprör mig väldigt idag. Om de flesta människor saknar kunskap i ämnet hur skall man då kunna hjälpa någon i kris. Varför får man inte lära sig om suicid i skolan?

Varför anses det så farligt att tala om faktumet att man mår dåligt? Så länge okunskapen råder så är det väldigt svårt att kunna göra något...helt enkelt för man vet inte vad man skall uppmärksamma eller göra.

Sedan man införde livskunskap på schemat i USA hade självmorden minskat. Jag tycker det är självklart att det skall finnas även här.

Hade jag haft den kunskap i dag kan jag inte säga att min Pappa hade levt men jag hade haft mycket bättre förutsättningar att hantera situationen.

Detta pågår i dagsläget och nyhetsbrevet går att läsa i sin helhet på ki:s hemsida

"Den 13 mars (2008) överlämnade äldre - och folkhälsovårds- minister Maria Larson
dokumentet En förnyad folkhälsovårdsproposition till riksdagen.
Propositionens 8:de paragraf omfattar Självmordsprevention och bygger på
Statens folkhälsoinstituts och Socialstyrelsens förslag till Nationellt program för
självmordsprevention - en övergripande vision och nio strategier, som
överlämnades till regeringen i december 2006. I propositionen skrivs att -
Självmord går att förebygga och samhällets förebyggande insatser för att
motverka psykisk ohälsa och samhällets olika system för att hantera risker för
självmord ständigt måste förbättras.- Regeringen vill anta en nollvision, att
ingen skall behöva ta sitt liv, medan Statens folkhälsoinstitut (FHI) och
Socialstyrelsen (SOS) anser att det finns etiska problem förknippade med
självmordsprevention, vilket medför att dessa myndigheter i stället för nollvision
föreslår att ett självmordsförebyggande program bör ha att minska antalet
självmord, som övergripande mål.
I propositionens andra avsnitt Insatser som främjar goda livschanser för mindre
gynnade grupper beskrivs hur man kan förebygga självmordsförsök och
självmord bland skolelever. Här avser regeringen avser att ge FHI, i samråd
med Myndigheten för skolutveckling och NASP, i uppdrag att utarbeta ett
informationsmaterial och en strategi för hur materialet kan spridas till lärare och
annan skolpersonal. FHI och SOS utgår ifrån undersökningen SOS 2006:77
”Ungdomar, stress och psykisk ohälsa” och föreslår bland annat att det görs en
vetenskaplig sammanfattning över vilken effekt de pedagogiska insatser som
gjorts, egentligen har. Regeringen anser att skolhälsan och elevvården har ett
särskilt ansvar för det hälsobefrämjande arbetet. Läs avsnittet om
självmordsprevention i det bifogade dokumentet Folkhälsopropositionen, § 8
Självmordsprevention."
I

Helt oförståligt för mig att detta sker först nu...en nollvision har ju varit en självklarhet i trafiken i många år.