Har du varit deprimerad?
Kategori: Allmänt
Har du varit eller är deprimerad och vill dela med dig av dina erfarenheter eller tips på hur du kommit ur eller hanterar det så kommentera gärna här!
Kommentarer
syster säger:
Jag har varit deprimerad. En runda som tonåring, en som nybliven mamma och ett par runder efter jag förlorade min lillebror i suicid.
Tankarna blir mörka och negativa, jag blir trött, har ingen aptit, bryr mig inte om omvärlden, sover dåligt. Så där som man annars kan må enstaka dagar men under depressionen i månader och jag kan inte ta mig ur det. Och tankarna går allt oftare till suicid, jag lyckas inbilla mig själv att jag bara är en plåga för andra människor och vill inte vara till besvär mer, samtidigt som jag inte kan stå ut med den psykiska smärta jag upplever.
De två första gångerna jag drabbades valde jag att kämpa i det tysta. Det tog mig år att komma på fötter igen...
Efter min bror dog kom jag in i psykvårdssvängen. Jag har pratat med kuratorer och psykologer och prövat en hel radda med mediciner. Nu är det två år sedan min bror dog och kanske har jag äntligen tagit mig ur det svarta hålet (depressionen).
Det som har hjälpt mig mest är:
¤ Mediciner (när jag väl fått sorter som fungerar på mig)
¤ De som vet vad jag talar om. Jag har hittat vänner på www.spes.nu och http://www.suicidegrief.com/ som har stöttat mig och lyssnat och verkligen förstått, andra som också förlorat älskade i suicid.
¤ Min blogg där jag skriver ner alla tankar i en väldigt ocensurerad form.
Ge inte upp! Tillsammans kan vi finna en ljusare dag.Alone by choice säger:
Känner inte igen mig riktigt så mycket kanske men det som stämmer in så bra rycker jag är den känslan att man helt plötsligt kan känna sig så "i vägen" för mina nära och kära. Helst plötsligt kan känslan komma om jag har haft en riktigt dålig dag på jobbet eller så. Sitter i bilen och från ingenstans kommer känslan: Nej nu skiter jag i detta jag orkar inte mer.
Kommer säkert att ha den känslan många gånger till i mitt liv, försöker då tänka på att jag inte vill orsaka den smärta till min sambo och min dotter som min far gjorde då han tog sitt liv.
Carpe Diem. Tillsammans kan vi hjälpa varandra.
KramFia säger:
Jag har nyligen återhämtat mig ifrån en djup depression som jag långsamt gled in i under förra våren då jag arbetade mycket natt, inte kunde sova på dagarna o en nära familjemedlem fick en akut sjukdom o ramlade ihop i min famn så jag fick göra livräddningsåtgärder, sedan dog min hund osv så depressionen kom smygande. Först blev jag väldigt tystlåten o drog mig undan allt o alla. Jag märkte det inte själv, utan detta har jag fått berättat för mig efteråt. Sedan blev jag arg o irriterad o var på ett dåligt humör o hade taggarna utåt. Efter det kom den stora enorma totala tröttheten, jag orkade ingenting, minsta lilla ansträngning blev överväldigande. Jag kände mig så oändligt utanför under den här tiden. som att alla hade sitt o det att alla andra var så glada o lyckliga o kavata o fulla av energi fick mig bara att känna mig ännu mera fel o utanför. planerade min egen död men det som hindrade mig var att jag inte orkade - jag orkade inte ens ta livet av mig! Vid det tillfället hamnade jag av en händelse hos en manlig läkare som verkligen var lätt att prata med o han lyssnade o tog sig tid o jag kunde då äntligen öppna mig o berätta hur jag mådde, fick SSRI som jag fick byta sort på några ggr innan det funkade samt sömntabletter o flera stödsamtal hos honom inbokade. Nu har det gått 1 och ett halvt år sedan dess o jag har varit sjukskriven färdigt o nu mår jag bättre än jag gjortde innan. har lärt mig vad jag behöver ha i livet för att må bra o är noga med sömn, vila, bra kost, träning, dagsljus o att omge mig med trevliga stöttande människor. Jag har blivit mer egoistisk o ställer högre krav på min omgivning o blivit bättre på att säga ifrån o på att värdesätta min tid. Jag känner nästan en väldig tacksamhet över att jag mått precis så dåligt som jag gjort för det gör att jag uppskattar de små vardagliga tingen som jag förr bara tog för givna mycket högre; solen som visar sig på himlen, en vacker blomma, en bra låt på radion, uppskattar o njuter mycket mer av allting nu. så allt är inte bara av ondo. Ville skriva detta för att förmedla att det finns bra hjälp att få o att man kan bli frisk o faktiskt kan må bättre efter en depression än innan. Styrkekramar till alla som kämpar!
Bloggadress: http://alskadsaknad.blogspot.com