Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

Är detta konst?

Kategori: Allmänt

"Konstfackseleven Anna Odell spelar psykotisk och självmordsbenägen, slåss med polis och ljuger för personalen på psykakuten: hon samlar material till sitt examensarbete samtidigt som hon provocerar både den redan hårt belastade psykvården och en rättänkande allmänhet som tycker resurser ska tillfalla behövande. Det är också principiellt helt rimligt. Även om man kan invända att det för en undersökande, journalistisk konst finns något att falla tillbaka på, till exempel det wallraffande Pockettidningen R gjorde på Sundby mentalsjukhus 1975, där man bluffade sig in i vården. Problematiskt? Visst, men den gången ansågs det värt att tänja på etiska principer."

 

Jag tycker detta är upprörande. Jag tänker mig om jag själv skulle sett händelsen. Att någon försöker ta sitt liv genom att hopp från en bro. Att som medmännisika, efterlevande eller ej, få se en sådan händelse är fruktansvärt. Det måste finnas en gräns även för "konsten".

Vad tycker ni? 

Kommentarer

  • sanna säger:

    Jag tycker människan är helt pantad, om du frågar mig. Hon säger sig själv vilja visa på psykiatrins brister och få till diskussion och förbättring. Något jag visserligen håller med henne i.



    Men att att kalla sitt projekt "konst" är ett hån mot alla oss som kämpar med måendet och i allra högsta grad befinner oss inom psykiatrin och är mycket väl medvetna om deras begränsningar. För det finns inget i psykiskt illamående som är att betrakta som vackert eller stilfullt eller konst.



    Och för att själv påstå att psykiatrin inte har tillräckligt med resurser kan jag inte se det på annat vis än att hon den där kvällen visade alla, och då i synnerhet de patienterna som befann sig på den där psykakutmottagningen just denna kväll, så oerhört mycket brist på respekt. De som behövde hjälp på riktigt fick vänta för att någon konstfackselev fått för sig att ställa till med show.



    Hennes projekt blev uppmärksammat, men sen då? Hjälpte det? Fick psykiatrin mer pengar, mer resurser? Blev det diskussion och blev någonting verkligen bättre?

    2009-08-24 | 14:00:22
    Bloggadress: http://raseriutbrott.blogspot.com
  • sanna säger:

    Sv: är inte uppdaterad på det senaste angående denna människa, men jag hoppas att hon blir dömd för detta!

    2009-08-24 | 18:26:29
    Bloggadress: http://raseriutbrott.blogspot.com/
  • Görel säger:

    Håller med dig. Jag är själv fortfarande mitt uppe i en depression efter min fd sambos självmord och jag ser detta som ett hån mot alla oss som kämpar varje dag!

    Kram

    2009-08-24 | 18:33:11
    Bloggadress: http://gorelb.blogg.se/
  • Linn säger:

    När man är eller har varit sjuk och beskriver vad man varit med om blir man sällan trodd. Jag har berättat för så många om behandlingen jag fick den natten 1995 – att jag blev lagd i bälte trots att jag inte varit våldsam, att det står i min journal att ”pat. slagits” för att jag inte följt med frivilligt. Reaktionen är nästan alltid ”men riktigt så var det nog inte. Du hamnar inte i bälte om du inte varit farlig” säger AO.



    Psykiatrin idiotförklarar både den suicidala patienten och uppenbarligen även anhöriga. Jag kan konstatera att det inte har utvecklats någon som helst strategi för suicidprevention inom psykiatrin. Anna Odell har i sitt konstprojekt lyft fram den väsentliga frågan vems berättelse som har giltighet. Att visa att vården inte står för en absolut sanning. Kritiska röster har förkastat hennes tilltag, det kostade ju samhället 11.000 spänn och ”någon annan behövde platsen bättre”. Om vi ser det ur ett suicidpreventivt perspektiv så kan man ju undra hur mycket av samhälles resurser som försvinner till löner på inkompetent personal och bristfälliga rutiner, som får sådana fruktansvärda konsekvenser. Jag är inte bara upprörd, utan riktigt förbannad!

    2009-08-24 | 23:09:25
  • Maire säger:



    Initalrubriken är "Är detta konst" - Nej, det tycker inte jag. Annas intresse av att utsätta sej själv för hur delar av psykiatrin faktiskt funkar, välkomnar jag dock. Anna, som patientens Robin Hood

    har belyst och petat ett fett finger i ögat på psykvården. Bra att vi får ännu en röst som kan berätta vad som faktiskt händer där och hon lär ju kunna det - ur ett friskt perspektiv. Detta studiebesök var nog (tyvärr) alldeles nödvändigt. Att sen Anna valt att göra det som ett projekt i sin konst ser jag som en rökridå. Jag har inte kontakt med psykiatrin mer än att jag känner folk som jobbar där. De vittnar om otaliga bältesläggningar som onödiga, men man gör det för att det går, och om den konsekventa underrapporteringen av hot, sucidförsök och suicider som lyckas.

    2009-08-26 | 10:25:41
  • annika säger:

    Jag tycker att Anna Odell borde väcka människor , som samtidgt som man läser Milleniumskiftets alla 3 delar, inte fattar vad som händer under lpt; bältesläggning av suicidala unga människor? Ja, det sker, det är fegelrätt tortyr som sker på allas vår bekostnad; ekonomiskt genom skattemedel och mänskligt genom att vi alla riskerar att själva eller någon anhörig utsätts för denna vidriga tortyr.

    Heder åt Anna Odell!!!



    Annika

    2009-08-27 | 17:33:48
Kommentera inlägget här: