Idag är det 5 år sedan Pappa lämnade oss.
Jag vill bara hedra hans minne genom att skriva på bloggen.
Det känns lite extra idag.
Så är det.
Det går verkligen så mycket bättre att leva med förlusten nu när tiden har gått.
Sakna och önska att han vore här frisk och glad kommer jag alltid att göra.
Men idag känner jag av det på ett sätt som jag inte gör de övriga 364 dagarna.
Det bara är så och jag tänker att det FÅR vara så.
...
För 5 år sedan upplevde jag den värsta dagen i mitt liv.
Och än har jag inte upplevt något värre.
Jag hoppas att jag aldrig kommer behöva göra det heller.
...
Jag är tacksam för det du gett mig.
Jag vet att vissa av mina positiva egenskaper har jag fått från dig.
Jag väljer att fokusera på det.
Det positiva vi haft.
Allt roligt vi gjort.
Idag kan jag sitta och berätta om roliga skämt som du berättade och då blir jag varm i hjärtat.
Innan högg det bara i bröstet när jag talade om dig.
Likt något gick sönder på min insida.
Jag är tacksam för att jag är där jag är idag.
Jag är tacksam för att jag fick ha dig i 25 år i alla fall.
Jag är tacksam för att jag har resten av min fina familj kvar.
Jag vet att vi kommer ses igen!
Vi älskar dig!
