.

.

.

.

.

.

People who often talk about suicide will not attempt it.

False! Most people who commit suicide do talk about it, more or less explicitly. But the people around them don't always get the message.

.

Talking or writing about suicide is risky - you should let sleeping dogs lie.

False! Research shows that it can work preventatively since it can make the person aware that they need to seek help.

.

Suicidal thoughts are common amongst teenagers.

True! It's relatively common for teenagers to think about suicide and existential issues. But if such thoughts lead to a suicide attempt, they must be taken extremely seriously as an expression of severe emotional problems.

.

Teenage boys are less likely to talk about suicide before committing the act.

True! Boys often keep their feelings to themselves and also commit suicide more often. It's twice as common for young men to take their lives than young women.

.

Most young people do not convey their thoughts of suicide to adults.

True! Young people often turn to their peers with their problems. It's also not uncommon for then to find it easier to talk to adults other than their own parents.

.

Suicide happens suddenly without warning.

False! The suicide process in adults is often long and drawn out. But in young people it can more often occur suddenly, and so it's important to be extremely vigilant for signs of mental ill-health among them.

.

Suicide is often preceded by an "up" period.

True! A depressed person is often unable to act. But once the depression wears off, their energy can return, bringing with it the greater risk of suicide.

.

Suicide is more likely in people who have previously attempted it.

True! Research shows a strong and lasting correlation between previous suicide attempts and completed suicide.

.

Suicide is more common around birthdays and other festive occasions.

True! A thesis published by Karolinska Institutet has shown that young people between the ages of 10 and 24 were more likely to commit acts of suicide over a two-week period close to their birthdays.

.

Suicide is often based on rational thoughts about the value of life.

False! Most acts of suicide take place under the influence of a mental disorder or drug abuse. Many suicide attempts are also made impulsively, before the person has had time to think things through.

.

It's impossible to stop a person who's made their mind up to commit suicide.

False! 85-90 per cent of those who have made serious suicide attempts do not complete it. Many suicide survivors ask themselves: "What was I thinking?"

.

Having a stomach pump is so nasty that it deters people from taking new overdoses.

False! A person close to suicide who takes an overdose doesn't reason like that. The only thought they have is a desire to escape their anguish or pain, where an overdose is the only way out.

.

Sweden has one of the world's highest suicide rates.

False! Sweden's suicide statistics are comparable to the rest of Europe. On a 90-nation list of percentage suicide rates amongst people between the ages of 15 and 19, Sweden ranks no. 57.

.

Everyone who tries to take their own life must be sick.

True! There's almost always some form of mental illness behind suicide, but it can also be triggered in young people by events that, to an adult, might seem trivial.

.

Sources

"Psykisk ohälsa och risk för självmordshandlingar bland ungdomar" by Britta Alin Åkerman from Barn i utsatta livssituationer.

Oxford textbook of suicidology and suicide prevention. A global perspective by Danuta Wasserman and Camilla Wasserman, Oxford University Press 2009.

Swedish National Prevention of Suicide and Mental Ill-health (NASP)

.

.

Info från KI

Antidepressiva mediciner har blivit ett av Sveriges mesta använda receptbelagda läkemedel.

För kvinnor är det endast recept för vissa vitaminer, hudskyddande medel samt p-piller som är vanligare än recept med antidepressiva läkemedel (Socialstyrelsen 2007).  År 2006 fick 10 procent av kvinnorna och 5 procent av männen recept på antidepressiva läkemedel. Under lång tid har förskrivningen ökat. Ökningen började då de relativt biverkningsfria SSRI-preparaten infördes under 1990-talet.

Klinisk depression är det främsta skälet till att förskriva antidepressiv medicin. Uppskattningar av förekomsten av detta problem varierar påtagligt olika studier emellan, från 2 till 6 procent (Lehtinen, 1994).  Det är väl dokumenterat att dessa läkemedel påskyndar utläkning av depressioner (SBU 2004). Från ett individ-perspektiv kan situationen förefalla vara tillfredsställande. Depressioner är vanliga, det finns effektiva mediciner och medicinerna används i en omfattning som drygt motsvarar förekomsten av depressioner.

Från ett befolkningsperspektiv är det berättigat att ställa andra frågor. För att medicineringen ska ha effekt på befolkningen krävs att den i första hand används av kliniskt deprimerade individer. Så förefaller dock inte vara fallet. En studie från Jämtland visar att 4,5 procent hade en klinisk depression (Henriksson, 2006). Endast 27 procent av dessa personer använde antidepressiva. Studien visade dock att totalt 4,4 procent använde antidepressiva - men 73 procent av dessa personer var inte deprimerade. Om förekomsten av depressioner ska reduceras med hjälp av medicin förutsätter detta självfallet att deprimerade individer i väsentlig omfattning använder dessa läkemedel.

Trots att endast en mindre del av de som är deprimerade använder medicin har det dock hävdats att antidepressiva bidragit till minskning av antalet suicid (Isacsson, 2000) Uppfattningen bygger på det tidssamband som finns i Sverige för nedgång av suicid och den ökade användning av antidepressiva. Ett tidssamband kan dock vara en tillfällighet. För att hypotesen ska styrkas krävs att motsvarande tidssamband påvisas i andra länder. Så förefaller inte vara fallet (Reseland, 2006)(Helgason, 2004)(Safer, 2007)(Baldessarini 2007) (Wheeler 2008) (Biddle 2008). Vidare, enligt en dansk studie förefaller den ökade användning av anti-depressiva endast kunna förklara 10 procent av nedgången av suicid (Erlangsen 2008). Hypotesen är således inte styrkt.

En betydande fördel med antidepressiva läkemedel är att de är lätta att använda. En nackdel är dock att effekten inte är bestående. Det är en betydelsefull begränsning eftersom det är vanligt att depressioner återkommer. Mot denna bakgrund har behandling som grundas på kognitiv psykologi en fördel eftersom risken för återfall reduceras (SBU 2004).

Det finns effektiva förebyggande metoder (Bremberg 2007). Förebyggande åtgärder är ofta påfallande kostnadseffektiva. Trots detta har de fått mindre uppmärksamhet än medicinering med antidepressiva. Från ett samhällsperspektiv är det berättigat att se antidepressiv medicinering, behandling som grundas på kognitiv psykologi och förebyggande insatser som kompletterade åtgärder.

Alltsedan introduktionen av SSRI-preparat på 1990-talet har det förts en principiell diskussion om när det är berättigat att använda antidepressiva mediciner (Kramer 1993). Tidigare preparat hade så betydande biverkningar att det inte fanns förutsättningar för en bred användning. SSRI-preparaten, däremot, är relativt biverkningsfria. En djup depression medför betydande lidande och behandling med antidepressiva mediciner hjälper ofta. Det är få som ifrågasätter en sådan åtgärd. En person kan dock ha depressiva symptom utan att vara djupt deprimerad. Antidepressiva kan ha effekt i även i sådana situationer. Frågan är då om behandling med medicin då är berättigad.

Det går att särskilja minst tre olika förhållningssätt till medicinsk behandling av depressiva symptom. En första föreställning är att symptomen beror på brister i hjärnans signalsystem. Grunden är biologisk och det anses därför berättigat att behandla dessa tillstånd, lika väl som det är berättigat att behandla andra sjukdomar (Kramer 2006).  Ett andra förhållningssätt är att se de depressiva symtomen som normala och ändamålsenliga reaktioner. Om en nära anhörig avlider blir många nedstämda. Detta lämnar plats för en tid av omorientering. Liknande kan gälla i andra livsskeden utan att det finns en lika tydlig utlösande orsak. Att erbjuda medicin är i detta fall både omotiverat och kontraproduktivt. Från ett tredje perspektiv uppfattas antidepressiva som ett medel för att öka prestationsförmågan, “hjärndoping” (Bremberg 2008). Är det möjligt att öka den egna konkurrenskraften, utan att det medför betydande biverkningar, då skulle detta uppfattas som berättigat.

Val av perspektiv grundas i synen på människan och människans existens, snarare än i vetenskapliga studier. Statens folkhälsoinstitut avvisar det tredje perspektivet, dvs medicinering som syftar till att öka prestationsförmågan.

Info från sfi

Såväl mildare oro som ångest och depression är 1,5–3 gånger vanligare bland kvinnor än bland män. Även avsiktliga självdestruktiva handlingar "självmordsförsök" är vanligare bland kvinnor. Å andra sida är fullbordade suicid 2,5 gånger vanligare bland män än bland kvinnor.

Orsakerna till att problem utan dödlig utgång är vanligare bland kvinnor är oklar. En kunskapsöversikt visar att både biologiska skillnader och skillnader i sociala roller kan ha utgöra förklaringar. Könsskillnaderna är verkliga så till vida att de inte kan förklaras av snedvridna instrument eller skillnader i rapporteringsbenägenhet. Socioekonomisk ojämlikhet tycks inte vara den huvudsakliga orsaken, eftersom könsskillnaderna har kvarstått oförändrade i årtionden.

Info från sfi

.

.

.

.

Intagnas självmord:

.

.

Antalet självmord på anstalt och i häkte:

.

2009: 1 (första halvåret)

.

2008: 6

.

2007: 13 (varav ett osäkert om det var naturlig död)

.

2006: 6

.

2005: 7

.

2004: 8

.

2003: 8

.

Antal avbrutna självmord i häkte och anstalt:

.

2009: Inga rikssiffror tillgängliga, drygt 30 i Göteborg (första halvåret)

.

2008: 28

.

2007: 31

.

2006: 21

.

2005: 33

.

2004: 24

.

2003: 20

.

.

.

Källa: Kriminalvården

En av de viktigaste faktorerna som bidrar till hälsoskillnader mellan olika befolkningsgrupper är sociala villkor. Sociala skillnader påverkar även risken för suicid. Befolkningsgrupper som lever under ogynnsamma sociala förhållanden har nämligen en ökad suicidrisk, jämfört med befolkningen som helhet.

Svenska studier

Enligt svensk statistik är suicidförekomsten fyra gånger högre bland personer som får ekonomiskt bidrag, jämfört med befolkningen som helhet. Lågutbildade (nio års grundskola eller mindre) har en fördubblad suicidrisk, jämfört med risken bland högutbildade (mer än tre års gymnasium). Suicidrisken bland arbetare är cirka två gånger högre än risken bland högre tjänstemän (Socialstyrelsen, 2006). Sambandet förekommer även på ekologisk nivå. I en svensk studie från 1996 påvisades en fyra gånger högre suicidrisk i Sveriges fattigaste kommun jämfört med den rikaste kommunen (Ferrada-Noli, 1996).

Internationella studier

Sambandet mellan socioekonomiska faktorer och suicidförekomst har studerats i tio europeiska länder (Lorant m.fl., 2005). De socioekonomiska mått som användes i studien var utbildningsnivå och bostadsförhållanden (hyresgäst kontra bostadsägare). I studien påvisades en överrisk för suicid i socialt mindre gynnade grupper. Överrisken var störst i Storbritannien och Spanien – två länder med relativt stora sociala skillnader. I studien ingick inga uppgifter om svenska förhållanden.

Enligt en dansk studie är det främst sociala individfaktorer som förklarar geografiska skillnader i suicidförekomst, snarare än områdesbundna sociala faktorer (Agerbo m.fl., 2007). I en systematisk översikt studerades ekologiska socioekonomiska skillnader och dess betydelse för suicidförekomsten (Rehkopf & Buka, 2006). I översikten ingick 86 studier publicerade mellan 1897 och 2004 som tillsammans innehöll 221 analyser. Exempel på socioekonomiska mått som användes i ingående studier var andel arbetslösa, medel- eller medianinkomst, andel invånare i fattigdom och andel invånare med en viss utbildningsnivå. Cirka hälften av analyserna påvisade ett statistiskt säkerställt samband mellan socioekonomiska mått och suicidförekomst. Huvuddelen (70 procent) av analyserna som påvisade skillnader ger stöd för att det råder en högre suicidförekomst i socioekonomiskt utsatta områden, jämfört med i socialt bättre gynnade områden. Sambandet är starkare ju mindre geografiska områden som studeras. Även studier från England (Rezaeian m.fl., 2005) och Australien (Taylor m.fl., 2005) påvisar sambandet mellan socioekonomiska förhållanden på ekologisk nivå och risk för suicid.

Möjliga mekanismer

En möjlig förklaring till sambandet mellan sociala förhållanden och suicidförekomst kan vara att socialt mindre gynnade grupper har en överrisk för depressioner som är en riskfaktor för suicid (Lorant m.fl., 2003). Det är dessutom känt att den sociala skiktningen i ett land har samband med suicidförekomst (Wu, 2003). Om den sociala skitningen är påtaglig kan det leda till att människor får sämre tillit till varandra (socialt kapital). I länder med låg tillit människor emellan uppvisas högre förekomst av suicid jämfört med suicidförekomsten i länder där tilliten är högre (Helliwell, 2004).

Information från sfi