Begravning idag
Kategori: Sorgen
Snart 3 veckor sedan Henrik lämnade oss. Idag är hans begravning.
Det känns så overkligt att han är borta.
Sista gången jag såg min Pappa
Kategori: Sorgen
Jag ringde min storebror och sa att jag ville att han skulle följa med. Jag mötte upp honom på vägen. Vi satt i köket och drack kaffe och åt kanelgifflar som vi köpt med oss. Vi talade om lite av varje. När vi började tala om hur han mådde bröt han ihop. Kan räkna på min ena hand gångerna Pappa gråtit framför mig. Det var fruktansvärt jobbigt för det gjorde så ont i mig.
Jag tog hans hand. Jag kramade den hårt. Jag sa att vi skulle fixa detta. Jag kom med konkreta förslag på vad vi kunde göra.
Han hade väldigt svåra smärtor. Han hade plågats av diskbrock i nästa 7 år och smärtorna var olidliga. Han hade värktabletter av alla dess slag men var aldrig någon gång under dygnets timmar smärtfri. Smärtorna hade fört in honom i en depression. Jag gav förslag på läkare vi kunde gå till hur vi skulle kunna hjälpa honom att slippa ha så ont. Jag visste att han fått antidepressiva utskrivna men ingen annan ytterligare hjälp hade han erbjudits.
Varje gång jag såg honom och hur han led blev jag illamående, ledsen och kände mig otillräcklig. Men jag visade det inte. Jag visade sympati för hans smärta och försökte förmedla hopp.
Vi satt där i köket några timmar. Jag kramade hans hand och fortsatte försöka plantera hopp i honom. Det kändes som om samtalet givit resultat och att vi skulle fixa detta. Jag kramade honom innan jag gick och min bror stannade kvar.
Jag såg honom aldrig levande igen. Fredagen den 21/10 -05 tog han sitt liv. Nästa gång jag höll hans hand var en hård och kall. Kan inte sätta ord på känslorna som jag hade då.
Där stod vi...en förkrossad familj med en väldigt lång resa tillbaka till livet. Inte till det livet vi levt innan utan ett nytt liv...livet utan Pappa.
Minnen
Kategori: Sorgen
Var på 25-års fest igår. Födelsedagsbarnets Pappa höll ett tal till sin dotter. Blev väldigt berörd.
Kom att tänka på min egna 25-års dag då min Pappa höll ett tal till mig. Det var den sista av mina födelsedagar som han närvarade.
Det känns väldigt tungt att han inte kommer närvara på några fler. Ännu värre att hur jag än tänker kan jag inte minnas vad han sa i talet till mig...det är helt borta.
Alltid när jag blir som mest ledsen och uppgiven brukar jag fokusera på allt jag faktiskt har här och nu.
Min underbara Mamma, mina bröder, mina fantastiska vänner och alla andra som älskar mig.
Det ger mig energi att orka när det känns som mörkast.
Det ger mig styrka...och hopp.
Kan inte ta bort dig
Kategori: Sorgen
Har suttit och stirrat på din msn idag. Nästan som om jag väntar mig att du ska logga in från andra sidan och en din röda gubbe skall bytas ut mot en grön...fast att jag vet att det inte kommer att hända. Kan inte ta bort dig från listan..det känns så definitivt då.
Det hugger till i bröstet när jag bläddrar i mobilens telefonbok och jag måste gå förbi ditt namn. Inte heller ditt nummer kan jag radera. Inte än...
Det tog mig nästan 2 år innan jag kunde radera Pappas nummer i mobilen.
Så länge jag hade det kvar hade jag både en Mamma och en Pappa i listan. Så många gånger jag ringde till hans mobilsvar innan de tog bort det. Och efter det försvann ville jag fortfarande ringa även om jag visste att han inte fanns i andra änden.
Jag ville inte inse att han inte längre var kvar hos oss.
Jag satt och luktade på hans kläder, bar hans halsband och stirrade på hans bild precis som om det skulle ge mig honom tillbaka.
Min andra förlust i suicid
Kategori: Sorgen
Jag har bara skrivit om min första förlust i suicid, Pappa.
Min andra skedde alldeles nyligen. Min brors närmsta vän, som var en vän till familjen likaså, tog sitt liv den för drygt en vecka sedan. Han ställde sig likt Pappa framför tåget.
Tragedi...det är det ord som beskriver händelsen bäst. Jag har först nu börjat förstå att det har hänt. Det är en tragedi. Inte ens 35 år fyllda, nygift och en liten dotter....så fruktansvärt.
Jag lider för att han är borta, för att min bror har det så jobbigt nu och för att jag vet vilket fruktansvärt lidande hans familj har framför sig. Hur mycket tankar och känslor de kommer att brottas med. Hur deras liv vänts upp och ner. Hur allt är kaos. Alla sömnlösa nätter...
Samtidigt som jag sörjer att han lämnat oss och lider för att han inte kunde se någon annan utväg så river hans död upp så mycket gammalt. Känslor som jag faktiskt inte haft närvarande i min vardag på ett bra tag kommer tillbaka som ett brev på posten.
Ytterligare en underbar person har vi förlorat...en person som vi aldrig kommer att få tillbaka.....det gör mig så fruktansvärt ont.
Jag skulle bara vilja säga till honom;
"Vi hade fixat detta. Du hade kommit ur det mörker du befann dig i. Det var inte ett statiskt tillstånd.
VI fanns ju här för att hjälpa dig. Du hade kunnat få den hjälp du behöver. Du var inte ensam.
Det hade kunnat bli bra igen.....
Du har lämnat så många människor efter dig som älskar dig, saknar dig, som hade gjort vad som helst för dig och som nu kommer lida något fruktansvärt på grund av att du inte finns här längre"
Min första egna förlust på grund av suicid
Kategori: Sorgen
Det fanns inte i min föreställningsvärld...lika lite som det finns för någon annan. Att din Pappa, Mamma, partner, vän, syskon, barn osv skulle ta sitt eget liv. Det är kulmen av absurdum.
Han tog sitt liv 2005. Det är snart 4 år sedan.
Jag kan återuppleva dagen som om det vore igår. Han ställde sig framför tåget. Han dog direkt. Jag såg honom några timmar senare. Utdragen ur ett frysfack i en liksäck.
Jag förstår i dagsläget att jag fick varningssignaler, Jag fattade det inte då. Bara ringde frenetiskt och ville kolla hur han mådde...ville ju att han skulle må bra. Kom med förslag vad vi kunde göra för att det skulle bli bättre.
Jag köpte blommor oxh hälsade på honom. Men jag visst inget om suicid, signaler eller hur man skulle göra om man uppfattade något av det man kan se.
Vet inte om det hade gjort någon skillnad om jag haft den kunskap jag har idag då. Men det hjälper inte att spekulera i. Han är borta.
Vad jag vill är att mina erfarenheter skall hjälpa andra. Jag har läst massor om suicid/självmord och vill lära mig ännu mer. Jag vill göra skillnad.
