Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

Julen, för många inte bara julklappsångest

Kategori: Efterlevande











Många som förlorat en älskad skriver redan nu om julen. Vad som är genomgående är hur jobbigt det känns att den närmar sig. Hur känner man glädje inför en högtid där familjen samlas för att fira när hela familjen inte längre finns?

Jag vet inte. Jag tycker själv att det är jobbigt med julen sedan Pappa lämnade oss. Det är bara en dag. En dag av 365 men ändå känns den så otroligt jobbig. Jag har känt att jag bara velat resa iväg varje år. Så känner jag även detta år. Tyvärr är det inte möjligt.


Hur gör ni andra efterlevande över jul?

Kommentarer

  • Cissy säger:

    Det blir ju min första jul utan mamma. Ska fira hos pappa tillsammans med min pojkvän och min bror. Blir ganska lugnt, inte så mycket julklappar som vanligt kanske. Hade helst skippat allt sånt, men älskar samtidigt julen och allt som hör till med ljus, sånger och julpynt. Min mamma fyller (fyllde?) år den 27 december så även födelsedagen spökar i julhelgen... Men som jag skrev på min blogg så hade julen i vart fall varit konstig eftersom mamma o pappa skilt sig och det varit min första jul utan dem båda. Kramar

    2009-11-12 | 09:53:29
    Bloggadress: http://flumflummedcisseliciss.blogg.se/
  • Ludmilla säger:

    Vi har bara haft en jul sedan Linnéa dog men då bestämde vi oss för att bryta traditionen och göra något helt annorlunda än tidigare.



    Vi gjorde en ny jul med nya traditioner helt enkelt. Ny plats, nya människor och nya rutiner.



    Det var bra för oss!

    2009-11-12 | 15:11:26
    Bloggadress: http://ludmilla.se
  • karibien säger:

    Förra julen var den första utan make/pappa, ungefär ett halvår efter hans självmord. Vi funderade först på att åka bort, bryta vanor, starta nya traditioner. Men avstod vid tanken på en insnöad fjällstuga utan nära och kära som stöd. Nej, vi gjorde tvärtom. Vi åkte till pappa/morfar. Som vanligt. Det kändes varmt och tryggt och kravlöst, när vi väl var framme vid julen.



    December var överjävligt jobbigt. Vi bävade för julen, vi led genom affärer dignande av glitter och familjer.



    Själva julhelgen blev däremot lättare än väntat. Vi lyckades låta bli att stirra på en tom plats som skulle varit hans. Vi lämnade ingen stol tom, och dotterns pojkvän fick läsa julklappsrim & etiketter.



    Som vanligt för oss kom tårarna när spänningen släppte. På julaftonsnatten. Och vid resan hem på annandagen.



    Något vare sig dottern eller jag var beredd på var att nyårsafton blev väldigt känslosam. Vi brukade aldrig fira stort och det gjorde vi inte nu heller. Åkte ut till en park, kollade på fyrverkerierna över centrum och älven (där han dränkte sig), skålade i pommac och önskade att nästa år måtte bli bättre. Men det var tungt att veta att han inte skulle vara med då. Aldrig uppleva en vårvinterdag med gnistrande snö. Aldrig uppleva ett sommarregn.



    I år funderar vi på att tillbringa julhelgen hemma. Bara vi tre. Julgran, god mat med benäget bistånd från mamma Scan m.fl. och så Karl-Bertil.

    2009-11-13 | 00:04:00
    Bloggadress: http://karibien.typepad.com
  • Eva-Lotta säger:

    Jag vet inte än, vi har första julen framför oss. Hur firar man jul med ett barn mindre?

    2009-11-14 | 21:45:25
  • Susanne säger:

    Hej..

    Jag har själv tre döttrar varav en hemma boende och mellan dottern ut och in på psyket. I fem år har det varit jätte jobbigt med allt som har med julen att, först dog min kära mor och nu går jag och hemmavarande dottern hemma och i stort sett bara väntar p det ödesdigra samtalet som man helst vill förtränga.. Hon får DBT behandling och det går väl inte så jätte bra sen är hon på psyket där hon har skurit sönder sig, de senaste två gångerna fick hon sys med över 70 stygn, hur ska det gå nästa gång undrar man när hon inte känner smärtan utan kan skära hur djupt som helst? Nu har dom sett till att hon får plastmuggar att dricka ur, ok, men sen då? Enligt dom vet dom inte vad dom ska göra mer än hålla henne inlåst för annars tar hon sitt liv. Så julen är inte den helgen man ser fram emot..



    Vill så gärna resa bort men hur ska man kunna göra det?



    Kram från en riktigt trött o ledsen mamma

    2009-11-15 | 13:41:36
  • Jakob säger:

    Min bror tog sitt liv nu i augusti och vi i familjen bävar för första julen utan honom. Vi har valt att hyra en stuga ett par dagar.

    2009-11-18 | 15:26:32
Kommentera inlägget här: