Nollsuicid

Var hemma hos mamma i förra veckan. Vi tittade på gamla filmer på Pappa och oss andra i familjen.
Så mycket härliga minnen. Skrattade en massa. Han var ju så otroligt rolig. Han hade en fantastisk humor.

När jag åkte hem och filmen var avstängd kände jag mig helt tom.
Det är så overkligt att han inte finns längre...samtidigt som han är så verklig och självklar när jag ser och hör hans röst.

Jag undrar om det någonsin verkligen sjunker in att han inte finns mer.