Nollsuicid

.

.

.

.

.

.

Jag berättade tidigare om tjej som kom till mig vars lillebror mådde väldigt dåligt psykiskt.

Jag gav henne några råd om hur jag tyckte hon skulle gå till väga.

.

Igår fick jag bekräftat att det hela gått väldigt bra.

Han har fått någon att tala med och antidepressiv medicin.

Han mår redan nu mycket bättre.

.

Det glädjer mig oerhört.

.

.

.

.

.

.

.

.

Trots att jag inte får iväg så många inlägg i veckan ser jag att många besöker bloggen ändå.

Ville bara kolla hur ni har det?

.

Har ni några frågor ni vill ställa eller undrar över?

.

Massa kramar!

.

.

.

.

.

.

.

.

Nytt år nya möjligheter.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag blev kontaktad av en person vars lillebror mår väldigt dåligt. Han har varit i kontakt med vården men ändå inte fått den hjälp han så uppenbart behöver. Anledningen är att han håller igen med vad han faktiskt känner och hur han egentligen mår.

.

Det blir väldigt svårt för läkarn att avgöra vilka insatser som behöver sättas in om denne inte känner till allt.

Lillebrodern hade uttryckt något helt annat till storasyster än det som han faktiskt sagt till läkarn. Hon var väldigt oroad över det han uttryckte.

.

Jag rådde henne att följa med honom och se till att alla fakta kommer upp vid läkarbesöket.

Blir så arg att det är så djupt rotat hos oss att man inte får må dåligt. Att människor inte ens känner att de kan berätta hur de egentligen mår ens när de är hos läkarn. Om skammen kring att må psykiskt dåligt försvinner finns det otroligt mycket bättre förutsättningar för att komma till rätta med psykisk ohälsa och hjälpa folk.

.

.

Att må dåligt är inget att skämmas för!

.

Hur länge ska detta förlegade sätt att se på saken få ha sitt fäste i samhället?

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag har haft en liten paus ifrån bloggen.

.

Jag ser att ni tittar in varje dag och kollar om jag uppdaterat. Tack!

.

Det har varit så mycket runt omkring.

Vardagens måsten i kombination med någon form av skirvkramp har varit anledningen till att jag varit tillfälligt frånvarande.

Jag kollar dock kommentarer varje dag.

.

.

Kanske har ni någon fråga eller tips om vad jag ska skriva om härnäst så jag kommer igång igen?!

.

.

När en 16-årige pojke i Oxford lade ut ett självmordsmeddelande på Facebook reagerade en av hans Facebookvänner, en flicka i Maryland i USA.

Hon berättade det för sin mamma som i sin tur ringde den lokala polisen, uppger Daily Telegraphs nätupplaga.

Det drog igång en kedja av händelser.

Polisen i Maryland tog kontakt med Vita Husets säkerhetsenhet som i sin tur kontaktade den brittiska ambassaden i Washington. Därifrån kopplades den brittiska polisen in.

När de lokaliserat pojken och kom fram till hans hus satt hans föräldrar på nedervåningen – omedvetna om vad som höll på att hända.

Då hade 16-åringen redan hunnit ta en överdos men i och med flickans ingripande hann han till sjukhuset i tid för att räddas."


Källa Computer Sweden

Jag tänkte ta mig ner till graven och tända ett ljus för Pappa.
Längesedan jag var där. Idag känner jag att jag vill.

Önskar er alla en fin alla helgona afton!

Det är viktigt att avsätta tid för det du verkligen älskar. Saker du mår bra av. Ta dig tid och hitta på saker du blir glad av. Umgås med vänner du får energi av.

Alla människor har behov av att få göra saker de tycker om. Det är ännu vikigare när man befinner sig i sorg. Allt känns tungt och svårt. Om man inte tar sig tid för att göra saker som man faktiskt mår bra av så blir det väldigt svårt att orka med.


Så dagens ord från mig är: unna dig att må bra!

Jag har några som jag maila med. Ett par stycken männsikor som befinner sig där jag befann mig för ett par år sedan. Dessa befinner sig mitt i sorgen, mitt i den mest akuta smärtan. Jag känner med er, för er och viktigast av allt; jag har känt SOM er.

Samma känslor, samma frågor, samma smärta, samma sorg.
Jag vill bara säga: Du är inte ensam. Det finns medmänniskor som bryr sig, som vill lyssna och som förstår.

Tusen och åter tusen kramar till er i denna svåra stund.

"Angel Wings in My Heart A remembrance that keeps "Loved Ones" in our heart!"

Tack för alla fina förslag om vad vi skulle kunna ha för symbol för suicidprevention och till minne av de som vi förlorat.

Många förslag var hjärtan och änglavingar. Så varför inte kombinera dessa till änglavingar som bildar ett hjärta.

Denna är tagen från Ruth's designs


Vad tror ni om den?

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj har som syfte att öka medvetenheten kring bröstcancer och samla in pengar till fortsatt forskning.

Jag har funderat mycket på en smybol som kan bäras och säljas till förmån för suicidprevention och för att öka medvetenheten kring suicid. Det skulle kunna säljas för att samla in pengar till suicidforskning samt kampanjer i informativt syfte.

Men vad skall det vara för symbol? Har funderat mycket på det men inte kommit på något som känns hundra.


Har ni några föslag?

När jag blir uppgiven kring människors okänslighet och oförstående så blir jag så glad för allt gensvar ni ger mig genom era kommentarer och mail.

Ingen annan kan förstå hur det är att må riktigt dåligt utan den som faktiskt gjort det. Ingen kan ana hur det är att förlora någon man älskar i suicid. Bara ni som är efterlevande kan förstå.

Jag gläds oerhört över alla er som skriver att ni finner tröst i min blogg samt att jag kan finnas där för er som är närmare er förlust än jag.


Ville bara tacka er alla!

Senast här om dagen fick jag en väldigt korkad kommentar. Jag förundras över hur ofta det "slängs" med suicidrelaterade ord. I dagliga sammanhang slänger folk ur sig kommentarer som inte är genomtänkta och som ett sätt att visa på att de är missnöjda med en situation. "Jag blir självmordsbenägen, ...annars tar jag livet av mig, jag hänger mig" etc.

Jag syftar på personer som absolut inte har några som helst psykiska problem som bara slänger ur sig kommentarer likt ovan för att illustrera sitt missnöje över triviala vardagsdilemman.

De förstår inte hur laddade dessa ord är. Varje gång någon säger något liknande hugger det till i bröstet på mig. Att höra att personen skall hoppa framför tåget om en viss sko är slut i dennes storlek eller likanande är inte bara stötande utan känns som ett hån mot alla som faktiskt förlorat sitt liv i suicid och de anhöriga som blivit lämnade kvar.


Någon annan som känner igen sig?

Dessa änglavingar lät jag taturera till Pappas minne. På så sätt har jag med mig honom hela tiden.
Förr bar jag hans kors. Men det kunde jag inte alltid ha på mig.

Dessa har jag med mig varje dag, hela tiden i resten av mitt liv.

Handlingen var för honom, till honom och det kändes väldigt bra för mig.

Jag får ofta frågor via mail eller som kommentare på olika saker kring min erfarenhet som suicid.
Jag svarar antingen via mail eller på bloggen.

Undrar nu om det är något just du vill fråga eller vill att jag ska skriva om.

Vad vill du veta?