Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

Sorgbearbetning

Kategori: Sorgen

 

 

 

 

När en person begår suicid är det ett stort trauma som påverkar de efterlevandes liv och

självuppfattning och den största frågan är varför det skett. Anhöriga till personer som begått

suicid börjar omedelbart leta efter orsaker till det inträffade. Självkänslan hos en människa

byggs upp genom ett samspel med andra människor, och när en anhörig tar sitt liv

försvinner inte bara en älskad, utan också delar av jaget (Howarth, 2006; Grollman, 2000).

 

Det oerhörda lidande som suicid medför måste bearbetas för att överhuvudtaget bli

hanterbart och för att händelsen senare ska medföra någon form av mening eller betydelse

(Beskow, Beskow-Palm & Ehnvall, 2005; Magne-Ingvar & Öjehagen, 1999a). De första

känslorna efter ett dödsfall speglas av saknad, smärta och separationsångest där den

sörjande tänker på, känner närvaron av och drömmer om den avlidne. Dessa upplevelser

och tankar är ofta mycket behagliga då den sörjande påminns om den relation de tidigare

haft. Det finns till och med de som mycket tydligt kan känna att de pratar med eller hör den

avlidne.

 

Saknaden efter den anhörige visar sig i en ovilja att bryta upp från situationer,

mönster och vanor som upplevts med den avlidne. Smärtan visas genom ilska, besvikelse

och social isolering, där ilskan inte sällan riktas mot den som dött eller mot andra anhöriga

(Ottosson, 2007). Skam och skuldkänslor är två av de vanligaste känslorna då många ångrar

att de inte funnits tillhands och erbjudit mer hjälp. Signaler som i efterhand kan tolkas som

suicidala identifieras och de anhöriga skuldbelägger och förebrår sig själva för det

inträffade. De önskar att de hade hittat den rätta lösningen och därmed förhindrat

dödsfallet. Ofta skuldbeläggs även andra i omgivningen, detta för att den anhörige ska stå

ut med sina egna anklagelser. Små händelser förstoras upp och blir själva orsaken till den

avlidnes död, trots att verkligheten egentligen varit mycket mer komplex. Även lättnad är

en vanlig upplevelse, då dödsfallet föregåtts av långa perioder med oro och rädsla

(Grollman, 2000; SPES, 2007). Dessa starka reaktioner bidrar till att den anhörige försätter

sig i en enslig situation eftersom det är få som orkar tränga igenom det skal som bildats

som ett skydd mot sorgen. Vartefter tiden passerar övergår den starka känslan av förlust till

en alltmer förlamande känsla av frånvaro och kanske ensamhet, vilket kan övergå till

depression.

 

Till slut påbörjas en bearbetning av sorgen, vilket ofta tar lång tid. Efter hastiga och

oväntade dödsfall tar sorgebearbetningen längre tid än vid förväntade och långvariga

sjukdomstillstånd, där de anhöriga haft tid att förbereda sig. Den sorg som anses svårast är

förlust av barn, oavsett ålder (Ottosson, 2007). När en person upplevt ett trauma eller en

kris, exempelvis förlust av en familjemedlem, behöver händelsen tas in, bli hanterbar för att

sedan accepteras. Händelsen behöver bearbetas, utan att förträngas. En förutsättning för att

kunna gå stark ur sorgen är att upplevelserna av krisen finns med som utgångspunkt då livet

går vidare. Oftast är stöd i sorgebearbetningen tillräckligt och ingen behandling behövs. I

de fall den sörjande har ett starkt socialt kontaktnät och en närvarande omgivning

underlättas bearbetningen av sorgen Att bearbeta sorg innebär en process där alla känslor

och funderingar får komma upp till ytan och det finns inget definitivt slut. Genom att tillåta

sig att uttrycka sina känslor, bearbetas de successivt. Ett sätt att bearbeta sorgen är att tala

om krisen eller traumat då känslorna blir mer påtagliga och insikten om vad som hänt ökar.

Det är mycket smärtsamt att försöka acceptera det definitiva slut döden innebär, men om

sorgen bearbetas på ett bra sätt kan den avlidne fortsätta finnas till i tankar och minnen hos

de anhöriga (Gyllenswärd, 2007; Ottosson, 2007).

 

Texten är från C-uppsatsen Suicid: upplevelser och erfarenheter från ett anhörigpersektiv.

Hela uppsatsen finner du här

Kommentarer

  • syster säger:

    "Den sorg som anses svårast är

    förlust av barn, oavsett ålder"



    Är och förblir mycket skeptisk till detta...

    2009-09-02 | 16:51:14
    Bloggadress: http://alskadsaknad.blogspot.com

Kommentera inlägget här: