Nollsuicid

"Den inledande doseringen

För att undvika de obehag som många kan känna i början av medi-

cineringen ska man börja med en relativt låg dos och sedan, om så

behövs, höja den långsamt. Då det gäller Cipralex kan de flesta börja

med 10 mg per dag, t ex till frukost. Om man är rädd för att drabbas

av inledande biverkningar kan man starta med en halv tablett (5 mg)

per dag. Om den dosen inte ger några nämnvärda obehag under de

första dagarna, höjer man dosen till en tablett, dvs 10 mg.

Efter 2–3 veckor brukar man börja ana en förbättring. Vissa per-

soner märker det emellertid inte ens då. Det kan ta upp till 4–6 veckor,

ibland ännu längre tid.

Den fortsatta förbättringen utvecklas som regel snabbare, men

oftast tar det ytterligare några veckor innan depressionen är helt hävd.

Efter de första 4 veckorna brukar det vara lämpligt att justera dosen

så att medicineringen blir tillräckligt effektiv. Ofta blir slutdosen

10–20 mg per dag.

Målet är inte att uppnå en på förhand given dos. Vad som är den

effektivaste dosen varierar så kraftigt från patient till patient att man

måste pröva sig fram. Målet med dosjusteringarna är att uppnå ett

fullständigt hävande av depressionen. Det är  detta, och inte dosen i

sig, som måste vara rättesnöret.

För att kunna styra behandlingen så att den leder till en fullstän-

dig och stabil förbättring är det viktigt att följa förändringarna av sym-

tombilden. Dagboksanteckningar är ofta till hjälp. Man kan skriva ned

en lista över de symtom man har, och ”pricka av” hur de förändras.

Alla depressionssymtom ska försvinna helt, det är målet. Förbätt-

ringen kan visa sig på många sätt:

Förmågan att känna verklig glädje, lust och intresse ska åter-

komma. Man ska känna sig piggare, bli mer aktiv och kunna uppleva

arbetsglädje. Många upplever en ökad inre styrka. Självförtroendet

förbättras. Man ska känna sig lugnare, ha bättre tålamod, kunna upple-

va harmoni, sova hyggligt, äta normalt och kunna hantera motgångar

och svårigheter på ett helt annat sätt än under depressionsperioden.

Ett vanligt fel vid depressionsbehandling är att man nöjer sig med

att konstatera en viss förbättring, trots att en lätt sänkning av

stämningsläget kvarstår i form av t ex irritabilitet och sårbarhet. Man

riskerar då att hamna i ett kroniskt tillstånd av milda depressions-

symtom.

Om resultatet blir otillfredsställande

För tillfredsställande behandlingsresultat krävs tillräcklig dos. Efter-

som den varierar kraftigt, måste man pröva sig fram, och vara beredd

att höja dosen om den önskade behandlingseffekten uteblir. Om man

trots hög dos inte får de resultat man vill ha, bör man antingen prova

med att byta preparat eller kombinera olika läkemedel.

Byter man preparat kan det vara lämpligt att pröva ett medel som

ger direkt effekt på såväl serotonin- som noradrenalinsystemet. Man

kan t ex pröva upptagshämmaren Efexor. Då man kombinerar pre-

parat försöker man lägga till ett läkemedel som har en annan

verkningsmekanism än det första. Lämpliga tillägg till serotonin-

upptagshämmare kan vara:

Remeron. Det finns många typer av receptorer (mottagare) för nor-

adrenalin och serotonin. Vissa av dem blockeras av Remeron, ett

medel som inte är en upptagshämmare. En fördel med Remeron är

att det ofta förbättrar sömnen, en nackdel är att det kan ge en aptit-

ökning och icke önskad viktuppgång.

Buspar. Detta läkemedel stimulerar en speciell typ av serotonin-

receptorer. Det kan därmed öka en del av serotoninfunktionen. Många

fallbeskrivningar tyder på att man kan få bukt med svårbehandlade

depressioner genom att använda Buspar som ett tillägg till ett

serotoninupptagshämmande medel. Men en vetenskaplig studie vi-

sar att mycket av en sådan förbättring också kan bero på att man med

psykologiska medel motverkar uppgivenhet och förmedlar hopp. Den

psykologiska delen av antidepressiv behandling är alltid viktig.

Hur länge ska man medicinera mot en depressionsepisod?

De flesta patienter förbättras relativt snabbt efter den inledande

medicineringen på 2–4 veckor. När de senare känner sig helt besvärs-

fria, uppkommer frågan om de ska fortsätta med tabletterna, och i så

fall hur länge.

Problemet är att det är en långvarig förändring i hjärnan, som

givit upphov till depressionssymtomen. Medicineringen fungerar som

en motvikt och kan få de flesta helt besvärsfria. Men för att vidmakt-

hålla den balansen, måste medicineringen fortsätta så länge de

depressionsframkallande förändringarna i hjärnan kvarstår.

Om man slutar medicinera på ett för tidigt stadium, återkommer

depressionssymtomen. Många patienter råkar ut för det. De slutar

med tabletterna eftersom de känner att de fungerar normalt och utan

besvär. De upplever medicineringen som onödig och har kanske inte

fått fullständig information.

För att undvika sådana här återfall, rekommenderas en fortsatt

medicinering med oförändrad effektiv dos under minst 6 månader

efter förbättringen."

Information från "Vägen tillbaka" Tom Fahlén.