Nollsuicid

Det är vanligt att medicinering vid depression ses som något onaturligt, ett sätt att fly från problemet, att det är ett tecken på svaghet osv. Detta är så långt i från verkligheten som det går.  Vill uppmärksamma fördomar kring ämnet och fortsätter därför med informationen kring depression.

Medicinering, den ”naturliga” behandlingen?

När antidepressiv medicinering föreslås upplever många det som

negativt. En del kan t o m tycka att det är kränkande. Det är som om

deras försök att få rätsida på sin situation blivit ifrågasatt. Deras känsla

av hjälplöshet förstärks. De vill inte ha något lock lagt över proble-

men.

Reaktionen är mycket begriplig. Vid en depression riktas ens upp-

märksamhet på ett plågsamt sätt mot ouppklarade problem. Man

känner sig utsatt och frustrerad, plågas av sviktande självkänsla och

känner att man förlorat kontrollen över sin tillvaro. Många vill i det

läget först och främst reda ut denna härva av tankar, känslor och

impulser, och vill ha hjälp med det. Här liknar depressioner ofta en

normal men svår krisreaktion.

Inte så få av dem som hört att det finns antidepressiva läkemedel

har svårt att tänka sig att en sådan medicinering skulle kunna vara

något ”naturligt”. Med ”naturlig” menar de som regel en behand-

ling som ”går till roten med det onda” och behandlar orsakerna.

Intuitivt tror många att antidepressiva mediciner verkar avtrub-

bande på tankar och känsloupplevelser, dvs de tror att medicinerna

kommer att dämpa den del av hjärnbarken som ger oss ett medve-

tande. Men antidepressiva läkemedel minskar inte reaktionsförmågan,

dämpar inte intellektet, och hindrar en inte ens från att kunna upp-

leva negativa känslor.

Vid antidepressiv medicinering brukar man efter några veckors

behandling kunna märka en tydlig successiv förbättring. Den som

varit deprimerad ter sig mer rörlig, öppen och spontan. Förmågan

att känna glädje, lust och intresse återkommer. Tålamodet ökar och

irritabiliteten försvinner, liksom stresskänslan. Självförtroendet för-

bättras. Det blir allt lättare att tänka klart och att koncentrera sig.

Man känner sig piggare och tar fler initiativ. Förbättringen ter sig

ofta omvälvande. Många säger att de nu kan ”vara sig själva”. Det

ligger nära till hands att tro att antidepressiva läkemedel påverkar

något mycket grundläggande i depressionssjukdomen.

Många har ändå svårt att tänka sig att medicinering skulle vara

bra för dem. Det känns onaturligt, och som en kapitulation. Man vill

vara medveten (dvs kunna använda den del av hjärnbarken som får

oss att känna medvetande), vill klara saker själv (dvs medvetet på-

verka situationer via hjärnbarken), och ha kontroll (via hjärnbarken).

Problemet med den inställningen är att man bortser från att andra

delar av hjärnan också är aktiva, utanför vårt medvetande.