Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

Tabueringen kring suicid och dess effekt

Kategori: Fakta kring suicid

 

"Tystnad....."

 

 

 

Jag funderar kring varför människor är så rädda att tala om depressioner, att man mår dåligt, om suicid (medicinsk term för självmord) och samt tankar kring suicid. Är tystnaden kring suicid ett sätt att stoppa huvudet i sanden?

 

"Så länge vi inte talar om det så finns det inte"...å det kan väl vara sant i just din omedelbara närhet...tills någon du älskar tar sitt liv. 

 

Människor verkar ständigt intala sig själva att "det kan inte hända mig"...tills det gör det. För ett självmord kan hända i alla familjer, i alla skolor, på alla arbetsplatser etc etc.  

 

Är det inte bättre att förbereda sig och sin omgivning i preventivt syfte genom att samtala och skaffa sig kunskap. I livet händer många oförutsedda saker som de flesta vet. Är det inte klokt att förbereda sig så väl som möjligt? Det är skillnaden mellan liv och död vi talar om. 

 

Du hoppar väl inte i havet utan att kunna simma? Och även om du har tänkt att kasta dig i så kan det väl vara väldigt bra att kunna simma om någon annan ramlar i? Att rädda någon som drunknar är självklart...och du vet förmodligen hur du skall göra från simskolan...Vad får vi lära oss om suicid?

 

Var kommer tabun kring ämnet suicid ifrån?

När jag har läst har jag förstått att det finns en teori kring att kristendomen kan ha skapat en viss tabu. I hundratals år har det varit förbjudet att ta sitt liv, ja att ens tänka på det. De som tog sitt liv hade fallit för Djävulens frestelser och var dömda till evig pina i helvetet. På denna tid var det den allmänna uppfattningen och suicidfrekvensen var låg. 

 

"Tabueringen, förbudet att ta sitt liv, ja, att ens tänka på att inte vilja leva längre, lever kvar än. Den största effekten är att vi har få ord på detta område, egentligen bara tre: suicidtankar, suicidförsök, suicid. Det gör att folk inte vet vad de ska säga när någon tänker att det vore bättre att få dö, eller till de efterlevande, när någon tagit sitt liv. 

 

Det finns många myter på detta område, t.ex. ”De som tar sitt liv talar inte om det. De som talar om det gör det inte.” Den främsta funktionen hos denna och liknande föreställningar är att vidmakthålla känslan att vi inte kan göra någonting. Att inte tala om suicid befriar oss från mycken oro. Men priset är att vi inte förstår hur det hänger ihop, varför det händer.  Och vi kan inte heller minska antalet självmord om vi inte talar om suicid

 

Situationen försvåras av att samtal om död och döende, liksom samtal om psykisk sjukdom också är svåra. I de flesta fall beror detta på okunskap när det gäller hur man skall möta en människa i kris samt vad man konkret kan göra åt saken.

Låt oss tala öppet om dessa viktiga problemområden och utveckla mer kunskap och ett mer detaljerat språk om vad det handlar om!

 

I dag måste vi ta till oss den kunskap som finns om suicid och dess orsaker och utveckla det förebyggande arbetet, suicidpreventionen, ur denna kunskap. "


Vi som redan förlorat våra kära kan aldrig få dem tillbaka...men jag ska göra allt jag kan för att inte fler skall drabbas.

 

Information från: Fokus på anhöriga, nr 14 juni 2009.

Kommentarer

  • Storasyster säger:

    Bra skrivet. Så sant så sant. Jag har skrivit en insändare till "skriv i DN". Läs gärna om den kommer med. Du kommer förstå vilken det är.

    2009-08-20 | 16:04:17
    Bloggadress: http://www.evig-saknad.blogspot.com

Kommentera inlägget här: