Nollsuicid

Stöd för deprimerade, information om akuthjälp för dig som bär på självmordstankar, efterlevandestöd samt information för suicidprevention. Hur orkar man leva vidare när det är som mörkast? Var man hittar hjälp när man mår som sämst? Hur överlever man när en anhörig tagit sitt liv?

"Pappa tog sitt liv. Om att gå vidare...."

Kategori: Sorgen




 

 

 

BOKEN "Pappa tog sitt liv. Om att gå vidare när det ofattbara händer" (Santérus förlag) är skriven av Sanna Hagman. I boken berättar personer med olika erfarenheter av sin fars självmord. Men det finns också mycket i berättelserna som är gemensamt, säger Sanna till DN i en intervjuv, och det är sådant hon också själv känner igen.

- Saknaden förstås, men också känslan av svek - hur kunde han lämna mig? - och det ständiga ifrågasättandet. Själv tänkte jag bara "varför? varför?" i ett års tid. Behovet av att försvara sin pappa mot en oförstående omgivning finns också hos många. Och skuldkänslorna går igen, man funderar på varför man inte förstod tidigare, på vad man sett och inte sett, på vad man gjort och inte gjort. När man så småningom kan börja känna glädje igen, kan man också känna skuld - får man vara glad?

ÄVEN BRISTEN på stöd till de efterlevande från samhället är något som både Sanna själv och de intervjuade upplevt, berättar hon.

- När någon tar sitt liv drabbas många personer hårt, i genomsnitt fem. Men det finns inget skyddsnät för de efterlevande. Jag blev inte erbjuden någon hjälp, inte mina syskon heller. Det borde finnas någon form av "krispaket" som kunde användas av skolor, arbetsgivare, kommuner, landsting och så vidare.

NÄR MAN SÖRJER en närstående som dött genom självmord kan man dessutom tvingas in i en försvarsposition. Andra kan vara kritiska och fördömande mot den som tagit livet av sig och lämnat sina anhöriga. Det kan kännas väldigt sårande, säger Sanna.

- Man får ett behov av att försvara både handlingen och personen. Många ser självmord som en feg och egoistisk handling, det känns så fel. Min pappa var inte feg! Men han var djupt deprimerad, utan att vi i omgivningen förstod hur djupt.

NÄR EN NÄRSTÅENDE dör genom självmord blir det många gå ger extra tungt för de efterlevande. Till smärtan, sorgen och saknaden kommer alla förtvivlade frågor om "varför?". Skuldkänslor är vanliga efter dödsfall över huvud taget, när det handlar om självmord blir de ofta starkare. "Varför förstod jag inte?" och "vad kunde jag ha gjort?".

Att självmord dessutom är laddat och svårt att prata om gör situationen särskilt tung för den som blir kvar. Den som mist en anhörig upplever ofta att människor i omgivningen drar sig undan. När den anhörige tagit sitt eget liv kan det bli ännu tydligare

 

Boken finns att beställa på Adlibris och kostar 147 kr 

klicka här:  www.adlibris.com/se/ product.aspx?isbn=9189449991






Kommentarer

  • Linn säger:

    Det finns inget skyddsnät för dem med suicidproblematik heeeelllr!

    2009-08-26 | 16:06:45
  • syster säger:

    En sådan bok önskar jag fanns för oss syskon... Jag uppever det nästan som en hiriarki bland efterlevande. Först kommer alla mammor, sen alla barn, sist syskon. Pappor ser man inte mycket av alls... Ska jag verkligen behöva skriva den boken själv?

    2009-08-26 | 16:52:08
    Bloggadress: http://alskadsaknad.blogspot.com
  • sylvia säger:

    Är man mkt dålig och det ej finns ngn lösning, så önskar man bara att man får somna in. När dagen bara är en plåga, som man måste uthärda. Själv befinner jag mig där och mitt liv är ett helvete.Får stå ut ,stå ut varje dag och lever helt isolerad p.g.a. total luktöverkänslighet mot ALLT - går knappt att leva.

    Den som tar sitt liv har inte alltid nåt val mer än döden, för att komma ifrån ett djävulusiskt lidande, som friska ej förstår. Har väl aldrig trott att jag skulle ta mitt liv. Har betraktat såna personer som knäppa, nu är jag där själv.

    Detta är värre än cancer, det jag har.

    Ni som lever kvar, ska veta att den som är borta slipper sina plågor nu. Jag har sagt till mina vänner, att om jag ej finns en dag, ska de veta , att jag ej orkade längre. Har barn och måste, måste kämpa, kämpa.

    DIN PAPPA HAR DET BRA NU, DET ÄR SÅ ALLA MÄNNISKOR VILL HA DET.HAN HADE KANSKE LIDIT NOG HAN OXÅ.

    KRAM SYLVIA

    2009-08-26 | 21:20:53

Kommentera inlägget här: